BEFRIELSEN
är Svenska kyrkans jubileumsbok från 1993 för att hylla kyrkans Jubelår En påkostad bok tryckt på ett bättre papper illustrerad med bra foton. Den är vanlig i landets Second-hand-butiker. För kanske 10 år sedan köpte jag ett exemplar, läste igenom och blev förfärad, Läste en andra gång med märkpennan i handen och den tredje genomläsningen ägnade jag åt markeringarna. Det blev ett slags recension med mina kritiska humanismögon.
Påhopp
Någon kommer naturligtvis att tolka tilltaget som ett påhopp på tron, kyrkan, bibeln, det folk håller heligt (vördnad) … Det är det inte! Det är en lekmans reflektioner över oförnuft, ologiska resonemang, oskäliga anspråk … Jag bedömer påståenden och anspråk i boken utifrån förnuft och om det finns skäl att hålla något för sant.
Vädjan
Det blev till en vädjan till troende att: börja tänka – kritiskt – på egen hand, för egen kraft, utan en uttolkare
se trons konsekvenser
protestera mot fundamentalismen, rörelser i vår omvärld, i världen; du tillhör den tysta, okunniga majoriteten och du vill väl inte stå till svars så småningom så som det tyska, tysta folket fick.
Citat = citat
Reflektion = min reflektion
BEFRIELSEN
SVENSKA KYRKAN
Vår förhoppning är att mångfalden ska ge möjligheter till befrielse och fördjupning – bort från enkelspårighet och ytlig förtröstan på auktoriteter.
Förtröstan på auktoriteter: Lita på fadern och sonen i alla väder är det genomgående budskapet boken igenom. Vad är gud och Jesus om inte just auktoriteter?
Däremot vill boken visa mottrons ofrånkomliga centrum, den uppståndne och närvarande Kristus, som också i dag kan befria, förändra och nyskapa och samtidigt visa på mångfalden och variationsrikedomen hos våra svar på Guds tilltal.
Så vill jag också se Befrielsen: ett kärnhus fyllt av livskraftiga kärnor, som söker sig mot hjärtats trosmylla för att bära frukt.
Titeln Befrielsen antyder att kyrkan/författarna 1. utgår från att det finns fängslade människor och 2. att religionen/kristendomen kan erbjuda den stora befrielsen dvs friheten.
KAPITEL ETT
Ögonblicket – livets gåtor och våra frågor
I ÖGONBLICKET
Människolivet är en kort och dyrbar minut mitt i universums oändlighet.
Varför tar inte kyrkan konsekvenserna av det?
För de allra flesta människor består livet av allt det som händer liksom av sig självt. Vi föds, lever, längtar, älskar och hatar, överrumplas, sörjer och dör. I den vanliga vardagslunken möter vi arbete och vila, glädje och besvikelser. För att vid enstaka benådade och fullkomliga ögonblick drabbas av tillvarons svindel.
Bra beskrivning! Exakt så, fast utan religion!
Göran Tunströms bok Tjuven med ett omvänt skrivsätt kallas ”dån av tillvarons vingar”.
Kan den tolkas profant?
Ilningen av värme. Böljeslagen av lycka, när för en gångs skull tanken, orden och handlingarna stämmer överens, blir till något helgjutet.
Visst har jag varit med om det många gånger. Men gud var inte inblandad! Han gav sig i varje fall, inte tillkänna.
Varifrån kommer allt mörker, all ondska, all lust att förstöra, plåga och döda?
Varför drabbas många människor så meningslöst och orättvist av våld, hungersnöd, naturkatastrofer, krigets oändliga lidanden?
Att vara människa är att vara sökare.
Och religionen är ju knappast det moderna svaret. Det dög förr!
Ingen av oss kan bygga sitt liv på någon annans tankar om meningen eller bristen på mening.
Varför erbjuder då kristendomen en bestämd tolkning; Jesu väg! Vägen genom Jesus! Boken presenterar många tolkningar.
Samla den långa raden av faktiska skeenden som inte religionen (kristendomen) kan förklara: Varför började gud bry sig om människan först för sådär 3.500 år sedan? Då hade homo sapiens sapiens funnits sedan 200.000 år. En diskrepans på minst 195.000 år. Om han då har funnits från början vad gjorde han i så fall under den långa tiden, en hel evighet? Den förnuftiga tolkningen är naturligtvis att människan har skapat gud till sin avbild, till sin tröst! Många religioner fanns före kristendomen. Så många konkurrerande religioner finns idag? Naturkatastrofer/epidemier? Ondska, krig?
FÄRDRIKTNINGEN
VÅRA SVAR måste bli våra egna svar.
De innersta tankarna kan ta gestalt och bli till meningsfulla ord, därför att någon lyssnar, går till mötes, delar och accepterar. Vi behöver varandras närhet på vägen mot djupare insikt om färdriktningen, där målet är befrielse.
Kyrkan säljer en illusorisk gud och Jesus som terapeuter.
Hur många av oss skulle inte vilja säga: – Jag vill göra verklighet av – mig själv.
Att förverkliga sig själv, göra det bästa av förutsättningarna, innebär ju knappast att underordna sig ett snävare system, en auktoritet, begränsa ett fritt tänkande …
KAPITEL TVÅ
Väv utan sömmar – Skaparen, skapelsen och människan
I UNIVERSUM
Vi förundras och famlar efter svar på gåtan? Hur har allt kommit till? Hur hänger det ihop? Varför ser det ut som det gör? Är varje levande väsen en unik skapelse? Finns det någon enhet, några samband?
Ok, frågorna är ställda men svaren …
SKAPAREN
… den Outgrundlige, den som man här aldrig får se och vars namn inte ens får nämnas. Han är den Mäktige som kan gripas av stor vrede, och som kan slå ned den lilla människa som inte handlar efter hans vilja.
… tala om härskarteknik!
… men allt det som människor tillverkar förutsätter att det finns råmaterial.
Råmaterialet är inte skapat, det har uppstått på det sätt som evolutionen beskriver, ur väte.
Gud har åstadkommit världen med avsikt.
Ett kraftfullt påstående utan något som helst utrymme för tvivel och utan något som helst empiriskt bevis! Lämnar inget utrymme för tro.
VETENSKAPENS BILDER
Materien har en inbyggd förmåga att organisera och utveckla sig själv. Vi kan säga att naturen utvecklas efter två linjer: efter tillfälligheter och efter principer.
Fysiker och biologer talar om slumpen som uttryck för den frihet som bevisligen finns i naturen.
Den möjligheten är grunden för mutationerna, de förändringar av arvsanlagen som sker språngvis. Här ligger mekanismen bakom livets gradvisa ”mognad” eller utveckling.
Stick i stäv med påståendet att gud har skapat allt med avsikt. Verkar vara ett uttryck för att inkludera evolutionen i skapelsen.
Men slumpen och friheten kan inte vara obegränsade. Det skulle leda till kaos och förstörelse, inte minst av livets sköra arkitektur.
Livets utveckling på jorden är kantat av just kaos; massutdöenden, tillfälligheternas spel under en mycket långsam utveckling under mycket lång tid. Mer än 99,9% av alla arter som funnits på jorden är idag utdöda! Tyder knappast på en avsikt eller en plan.
SKAPELSETRO OCH NATURVETENSKAP
Bibelns skapelseberättelser …
Vetenskapen är en av våra viktigaste metoder för att orientera oss i tillvaron. Men för den skull behöver vi inte utesluta andra källor till kunskap eller andra mönster för orienteringen. Vi bortser inte från enskilda fakta, för att vi lovsjunger helheten.
Här lämnar svenska kyrkan lillfingret till kreationisterna och ID. En underlåtenhetssynd! Kyrkan är inte okunnig, det syns ju i texterna, men saknar råg i ryggen!
I ett sådant möte mellan Gud och människa blir bibelordet Guds ord, och den verklighet vi kan uppleva med våra sinnen framstår som Guds skapelse. Vi ser att världen har en mening, vi tar in skapelsen i vårt medvetande och har med vår vilja möjlighet att förändra den.
Herre gud, vilket slingrande. Kyrkans dimridåer över fakta som att människan har författat bibeln, att grunden för vetenskapens framväxt är människans upplevelse av verkligheten genom de fem sinnena, att evolution först i efterhand kan påstås ha en avsikt; lika tokigt som att titta på solens upp- och nedgång och dra slutsatsen att den kretsar kring jorden.
Den levande tron arbetar ständigt med att försöka förena vetenskaplig världsbild och kristen övertygelse.
”Den levande tron” har historiskt sett snarare varit en tungt ok för forskare och hejdat utveckling med många hundra år. Det behövs ingen religion för att tolka vetenskapliga vinningar och nya kunskaper. De är sköna, vackra, svindlande i sig!
Olika teorier eller nya, fascinerande fakta om universums eller livets uppkomst rubbar inte den synen, utan berikar den.
Gud krymper obevekligt hela tiden och blir med tiden och utvecklingen så liten att han till slut inte kan observeras ens med svepelektronmikroskop.
GUDS AVBILD
Människosläktet är en art i ett myller av andra arter som gradvis utvecklats under årmiljonerna på den blågröna planeten Jorden i galaxen Vintergatan. Vi vet att atomkärnorna i vår kropp formades i långt avlägsna stjärnor för mycket länge sedan och att de har passerat otaliga organismer, innan de ingick i oss.
Beskrivningen ligger mycket nära den vetenskapliga uppfattningen på nuvarande tidpunkt. Det är samtidigt ytterligare ett exempel på svenska kyrkans ryggradslösa hållning; tolkningen att gud har skapat människan till sin avbild och att det samtidigt har gått till som i beskrivningen ovan är intellektuellt svår att kombinera.
När vi ska försöka tolka vad som är meningen med en människas liv på jorden, är det inte vetenskaperna som ger det viktigaste materialet.
Woops! Varför skulle teologer, teologin, ha större förutsättningar? Att det skulle finnas en mening över huvud taget bygger på villfarelsen att evolution sker med avsikt. Det har den inte i vetenskaplig mening.
Allt som existerar är Guds verk, inte bara människan. Och människosläktet har, med kosmiska mått, bara existerat en kort stund på universums scen. Men mer än allt det övriga som finns i världen är vi de levande väsen som ger en aning om Skaparens väsen. Därför kallas människan för skapelsens krona.
Även skapelsens krona är en illusion och bygger på religionens ovetenskapliga kortsyn. En arts livscykel på jorden är i genomsnitt 4 miljoner år. Evolutionen kommer att presentera en oplanerad fortsättning och i en oviss framtid är ”skapelsens krona” en art som vi idag kanske känner men vars utveckling vi inte kan föreställa oss.
Hos människan har Skaparen nedlagt ett etiskt medvetande, en uppfattning om ont och gott.
Ja, det stämmer med modern forskning.
Vår djupaste livsmening, vår kallelse, är att spegla Skaparens kärlek i världen.
Skrattretande av två skäl; att människan skulle ha en kallelse och skaparens kärlek i världen lyser ju snarare med sin frånvaro.
Eftersom vi är insatta i väven av allt som lever, är det också vårt uppdrag att spegla Skaparens kärlek gentemot luft, vatten, skogar och djur. Med den gudomliga kärlekens ögon måste vi se på alla varelser som våra livskamrater på jorden.
Kyrkan har väl inte gjort sig känd vare sig för miljöaktivism eller djuraktivism.
Dessutom försörjer han mig rikligen och dagligen med kläder och föda, hus och hem och med allt det som jag behöver till livets uppehälle, samt skyddar och bevarar mig för skada, farlighet och allt ont; och allt detta av sin blotta nåd och faderliga godhet utan all min förtjänst eller värdighet; för allt detta bör jag tacka och lova, lyda och tjäna honom. Det är visst och sant. UR LILLA KATEKESEN AV MARTIN LUTHER
Ett häpnadsväckande påstående som helt enkelt inte beskriver verkligheten, det är absolut inte sant! Det är dessutom fyllt av cynism mot; 25.000 människor som dör dagligen av svält dvs hela Sveriges befolkning på ett år, alla krigsoffer, offer för människohandel, offer för epidemier, terroroffer … Påståendet är möjligen sant för en besutten del av jordens befolkning; 37 individer äger 2019 lika mycket som hälften av hela befolkningen. Den andra halvan innehåller en stor andel fattiga, som alltså inte åtnjuter hans nåd!
GUDS MEDSKAPARE
Vi är de enda som har fått möjligheten att välja. I det valet kan vi också påverka vår egen framtid.
Men också vår stora tragik.
Det är ju snarare ett argument mot guds existens eftersom kyrkan här pekar på det faktum att skapelsen inte är förutbestämd, inte sker efter en gudomlig plan. När det gäller tragiken syftar man väl inte på Sartre?
Guds händer
Ulla Degaardt är tjänstebiträde: det är en otrolig förmån att få vara kvinna.
Ett av de stora mysterierna med religion är att inte kvinnor reser sig upp som en man med knutna nävar och unisont utropar: Nu får det vara nog!
KAPITEL TRE
Ondskan – det svåra och oförklarliga, lidandet och det onda
DET ONDA NÄTVERKET
Allt ont kommer inte av ond vilja. Det är ofta när vi vill som mest väl som vi gör som mest illa.
NÄR VI DRABBAS
Livet rymmer både himmel och helvete.
JOBS FRÅGA
Den hjälp vi får är ett slags gemenskap: vi erbjuds gå ett stycke på väg med syskon i lidandet, sådana som haft det som vi.
Det var inte mycket hjälp! Allt det religiösa ståhejet för så lite.
Gud svarar genom att peka på skapelsens storhet och det faktiska avståndet mellan Gud och människa.
Hur arrogant är inte det?
DJÄVULENS ANSIKTE
”Vi är inte syndare därför att vi begår än den ena än den andra synden, utan synden begås av oss därför att vi redan i förväg är syndare.”
Vilket trams! Fy skäms Sv kyrkan i slutet av 1900-talet.
Synd innebär att människan missar sitt mål, att hon avviker från den utstakade vägen.
Är det en befrielse att ha en utstakad väg? Var finns den individuella friheten då? För vanliga människor och i vanligt språkbruk betyder synd något annat. Om jag missar målet en dag, ett år eller så, känner jag ingen synd; jag tar nya tag!
Att tala om synd är att peka ut de dimensioner i tillvaron som kräver motstånd och kamp, för att Guds avsikter med skapelsen ska kunna förverkligas. Synd är de krafter som hotar friheten och livet – både hos enskilda individer och i samhällets strukturer. Synd är i första hand ett brustet förhållande till Gud, livets Herre.
Intellektuellt dravel!
Ondskan kan inte religionen förklara! Det hänger inte ihop.
BRODERMORDET
Då sade HERREN till Kain: ”Var är din broder Abel? Han svarade: ”Jag vet icke; skall jag taga vara på min broder?
Hur naivt får det bli? Om och men, kanske, kanske …
Vi uppfattar Gud så därför att vi själva beter oss så. Men Gud är annorlunda.
Med den oälskades hela svartsjuka dräpte han sin bror. Gud hade dessförinnan talat till honom och varnat honom. Och kanske just den varningen utlöste mordet.
Guds avsikts- eller konsekvensmoral!
Varför låter du det onda ske? Varför ingriper du inte och omyndigförklarar din mänsklighet? Befall oss, led oss, tukta oss gärna, om vi inte lyder, tvinga oss att lyda! Vi förstår bara den sortens makt, sen vi åt av kunskapens träd på gott och ont. Vi orkar inte med kärlekens makt, som ger oss möjlighet att välja!
Genetiskt behöver vi en alfahanne. Omyndigförklaring; redan gjort genom ”den utstakade vägen” och skuldpåläggning. I klartext sägs ju att människan inte är mogen för demokrati!
Vi åt av … det var Eva. Varför sägs inte det?
Om vi glömmer bakgrunden, kroppen som ligger nånstans där ute i markerna, så kan Kains replik tyckas innehålla en viss kärv realism. Bra karl reder sig själv! Jag tar ansvaret för mitt liv, så får han ta ansvaret för sitt. Välgörenhet är bara förödmjukande och skapar osjälvständighet och beroende. Ska jag ta vara på min broder?
Oj då!
Resonemanget är kanske inte direkt sympatiskt, men tar man det bokstavligt, så ligger det något i det. Välgörenhet är förödmjukande. Man hjälper inte en människa med att göra henne beroende.
Hela moder Teresas livsgärning utsuddad!
MIN SKULD
Det duger inte att kopiera vad andra har varit med om, men deras erfarenheter kan ändå vara en hjälp, när vi själva måste gå den mödosamma vägen fram till att känna igen vår egen skuld.
Gud har en mening och en avsikt med varje människas liv.
Så förmätet med tanke på det ansvar han visar för resultatet! Det finns ingen avsikt i evolutionen.
Synden tar form i den isolerade tillvaro som kommer av ett liv i monolog, där man inte längre lyssnar efter kallelsens signaler. Att leva i dialog med Gud innebär att ta risker. De mötena kan bära oväntad frukt.
Jämför med ett horoskop.
VÅRA SKULDER
Det handlar alltså inte om att små barn (genom biologiskt arv) skulle vara ondskefulla eller syndare. Grundskadan innebär att de föds till en värld som inte är hel, utan i grunden sönderslagen, att de föds att dela de mänskliga villkoren och att de, som alla andra, kommer att vandra vilse i livet.
Var är det stora generalansvaret?
Därför finns genom hela den kristna kyrkans historia en tradition av syndabekännelse och tillsägelse av förlåtelse från den Gud som ensam kan förlåta fullt ut och utan villkor.
Det här går inte ihop: den ende som kan förlåta kunde väl ha avstått från att införa skuld. Och varför pratar man inte om ansvar?
KAPITEL FYRA
Att tala om Gud – ett språk för att lära känna det gudomliga
TILLVARON ÖPPNAR SIG
Hela hans [Bengt Nerman] uppfostran hade gett honom ett regelverk där det fanns svar på allt, och alla mål och medel var givna från början. Det var den bästa av världar och den var absolut och förnuftig.
En bra beskrivning av en religiös uppväxt, ett religiöst liv. Men här gör författaren våld på logiken och gör svart till vitt. En troende vet inte vad förnuft är. I det här sammanhanget är det raka motsatsen till tro.
Erfarenheter av skilda slag kan – var för sig eller tillsammans – ge en övertygelse, en tillit till att människolivet är infogat i ett sammanhang som sträcker sig bortom tid och rum.
Det bidde en tummetott! En chimär, en illusion. Kyrkans, religionens, auktoritativa påstående att existensen sträcker sig bortom tid och rum, som om det vore sant, är beklämmande och deprimerande, ett maktmedel, en härskarteknik. Vad har okunskap att sätta istället?
Gud ”finns” inte. Jag tror på honom. Skulle han ”finnas” vore han en fånge i språket och alltså vår slav.
Skulle vi ”finnas” vore vi fångar i vårt språk. Det äro vi också.
Kristendomen har här ett sanningsanspråk på att existensen sträcker sig bortom tid och rum. Bevis!
UR JULORATORIET AV GÖRAN TUNSTRÖM
VEM ÄR GUD?
Alla försök att klargöra vem Gud är blir därför otillräckliga. Ändå fortsätter vi att försöka lära känna det gudomliga. Vi tror att vi med vårt ofullkomliga språk ska kunna uttrycka något om den makt som är större än allt vi kan tänka eller förstå. … en Gud kallas det, som man väntar sig allt gott av och som man i all nöd tager sin tillflykt till. … Det, varvid du fäster ditt hjärta och varpå du förlitar dig, är, säger jag, i verkligheten din Gud. UR STORA KATEKESEN AV MARTIN LUTHER
Jaha, Luther hade sina ljusa sidor! Menade han at gud finns i verkligheten?
BILDSPRÅKETS GRÄNSER
MED SPRÅKETS GÅVA har människan fått uppdraget att bära fram hela skapelsens lovsång till Skaparen. Samtidigt kan mänskligt språk aldrig göra Guds härlighet rättvisa.
Vi har klart för oss att naturbilderna visserligen leder ett gott stycke på väg i trevandet efter Gud, men inte hela vägen fram. Erfarenheten säger att Gud är något mycket mer personligt än en källa eller en vind.
Ofta blir vi hänvisade till att använda ord om Gud som egentligen är till för att beteckna oss själva.
Att ge sig på språkets begränsningar är som att skjuta budbäraren!
Faderssymbolen kan också leda till oreflekterade bilder av Gud som man, kanske lite förstorad, men tydligt enkönad. En sådan Gud är det många som inte vill kännas vid.
En påklistrad jämställdhet på ytan. Hur är det på djupet?
Att byta ut bilden av Gud som far mot en modersbild kan leda lika fel. Alla bilder och symboler kan misstolkas. … de kan missbrukas till att legitimera våra jordiska maktsystem … När mänskliga förhållanden används som symboler för den gudomliga verkligheten, kan detta vändas till att ge ett sken av gudomlighet åt mänskliga missförhållanden. Så kan religioner bidra till att cementera jordiska orättvisor
Något så relativt som gud kan ju aldrig bli vare sig fel eller rätt. ”… den gudomliga verkligheten” omtalas som om den finns i ”verkligheten” och inte bara i overkligheten. Eller skall det tolkas som om vår krassa verklighet i själva verket är gudomlig?
När mänskliga förhållanden används som symboler för den gudomliga verkligheten, kan detta vändas till att ge ett sken av gudomlighet åt mänskliga missförhållanden. Så kan religioner bidra till att cementera jordiska orättvisor.
GUDS VREDE OCH KÄRLEKENS MAKT
Många nutida läsare av Gamla testamentet vittnar om starka känslor av främlingskap eller uppror inför bilderna av en Gud som är hämndlysten, våldsam och krigisk. I dag är det många som tar avstånd från hela trons värld för de bildernas skull. De vill inte veta av den skrämmande guden. Om vi inte väljer att helt förneka sådana här texter eller omtolka dem, måste vi rimligtvis ha bekymmer med dem.
Det är ett ärligt och intellektuellt hederligt konstaterande. Inte ens präster ger sig i kast med GT utan låtsas om som om det inte finns. Ringlander – präst i Göteborgs stift – sa på scenen i stadsbiblioteket att han har lämnat GT åt sitt öve och väljer det positiva i NT!
Det heter om Gud att han är allsmäktig, allvis och allgod. Av de tre egenskaperna är det framför allt allmakten som vi inte klarar av att föreställa oss. Det vi ser omkring oss är så fyllt av det onda att vi inte kan tänka oss att världen skulle vara styrd av en Gud som är god och som samtidigt ligger bakom allt som sker.
Nog så riktigt. Det går inte och ändå uthärdar kyrkan och slingrar sig med ”felöversättningar”, omtolkningar, att dåtidens referensramar inte skulle passa i nutiden och sist men inte minst ”En Gud som alltigenom är kärlek kan inte stå bakom allt som sker.” och ”Han är en kämpande Gud, som står på vår sida och deltar i kampen mot ondskans krafter.”
Vilka krumsprång och intellektuella fadäser! Frågan om människan är ond eller god är naturligtvis evig. En utgångspunkt är att verkligheten bygger på både och precis som i djurvärlden. Det är mot badgrund av en uppfattning en handling tolkas som ond eller god, det beror på! Oavsett om gud skulle vara det ena eller det andra – allsmäktig etc – så är ett rimligt krav på ”skaparen av allt” att han också har ansvar för allt. Han kan inte bara välja det goda! Och gör han det är han inte skaparen av allt!
UR ATT SÄGA DET OUTSÄGLIGA
Guds syntax uppenbarar sig i naturens, andens, moralens och skönhetens mått och lagar. … ”Historien ropar ut Guds vilja i livet och döden, i rikedom och fattigdom, men för att tyda detta behöver människan ett vist hjärta.” MARTIN LÖNNEBO
Har han inte läst GT? Han var ju biskop! Hur fan kan en intellektuell människa som en biskop få ihop ”Guds syntax” med världsfattigdomen?
Gud är alltid större
– Om Gud kan vi människor aldrig säga någonting som är slutgiltigt. Gud kan aldrig begränsas, definieras, sättas på plats. … Vårt mänskliga förstånd är förfärligt begränsat. Varje dag känner vi hur otillräckliga våra tankar är. Det oändliga kan vi inte på något sätt föreställa oss. Men så här långt kan vi ändå komma: Om vi bekänner Gud som det högsta, så måste han vara större än allt vi vet. Om vi tror på Gud som Skaparen – det gör de flesta religioner – så måste han vara större än allt han har skapat.
Satte hans [Krister Brandt, präst och översättare] mindervärdeskomplex några spår i översättningen, tro? Han accepterar att det finns andra religioner men trots det inte att människan har skapat gud.
Allt detta – också det obegripliga och svåra hindrar oss att göra Gud för enkel. Det påminner oss om att Gud är större.
Sic!!! Eller om Piltz säger: Vi vill väl inte ha en begriplig Gud?
Vår tid är torftig i alla sina krav på rationella förklaringar. Det går inte att göra symbolberättelserna till fyrkantigt rationella redogörelser. Då förfalskar man dem till nånting som aldrig har varit avsikten.
Vem känner till den avsikten? Naiva exempel på det som är ”obegripligt”, ”svårt” och den ”hämndgirige” guden och förtiga det som verkligen är hemskt!
… Han är också större än Bibeln. Därför behöver jag inte försvara bibeltexterna.
Fegt! Ohederligt!
Vår Fader – det betyder att han är närmare. Du som är i himlen – det betyder att han är större.
Varifrån får han rätten att tolka ”fader vår”?
Allt är så förorättat och förfärligt att vi helt enkelt måste lita på att det finns en rättvisa trots allt. Och den måste Gud stå för. … Gud är större.
Otroligt provokativt! Är detta en fri och självständig människa? Han är ju ”befriad” från att tänka!
När vi ställer Bibelns ursprungsberättelser i relation till det som sumererna sa för 5000 år sen och som babylonier och assyrier byggde vidare på, så finner vi att de här Moseboksberättelserna inte alls är så unika eller originella. I stor utsträckning var de lån.
Ett erkännande!
– Anspråken på exklusivitet har sina svårigheter. Jag kan utan vidare säga att Gilgamesh-eposet, världens äldsta litterära verk och en djupt gripande berättelse, kan ha religiös betydelse för mej. Och detta är ingen som helst motsättning till hur jag uppfattar Bibeln.
Skygglapparna på!
Vad sysslade Gud med före de tusen år vi överblickar i Gamla och Nya testamentet? Han måste väl ha handlat med alla människor tidigare också?
Svarar inte på frågan vad gud gjorde innan: satt med armarna i kors under minst 94.000 år och bara iakttog lidandet.
Vi ska ha den allra största respekt för alla religioner, inte bara för judendomen. Också en ateistisk livsåskådning måste mötas med allvar.
Tack!
Uppståndelsen framställs som ett faktum, som omvittnas av många. Det undret går inte att bevisa. Jag måste själv tro och känna att han lever nu. För mej är det ofta svårt att predika under påsken. Att upprepa orden om uppståndelse är lätt, men att vara intellektuellt hederlig, det är inte utan svårigheter.
Hela ”intervjun” är kvalmig! Fågel eller fisk? Han vet inte om han egentligen TROR!
KAPITEL FEM
Befriaren – den kristna trons centrum: Jesus Kristus
BEFRIAREN – illusionisten!
Kristus är uppstånden från de döda! Det är påskbudskapet, och på det bygger all kristen tro och allt kristet liv. All kristen glädje kommer från tron på det undret.
Vi skiljer mellan materien, som finns runtomkring oss och i våra kroppar, och en värld av föreställningar och upplevelser bortom det materiella.
Människan skapades till Guds avbild. Hon skulle återspegla Guds godhet och utföra Guds vilja. Men människan valde, i den frihet Gud gett henne, att gå sin egen väg. Därför har alla ”del i världens bortvändhet” från Gud, som det heter i en av kyrkans syndabekännelser.
Vi kan inte leva upp till det som Guds rättfärdighet kräver. Vi kan inte göra oss förtjänta av frälsningen. Men för Jesu Kristi skull ges den åt oss. Av nåd.
I hjärtats tro på Jesus Kristus får människor en försmak av Guds slutgiltiga seger över destruktion och död.
Jämför med Lena Anderssons Jesus i sommarprogrammet.
VEM ÄR HAN?
Han är människa, son i en mänsklig familj, på fädernet ättling till kung David. På samma gång blev han: ” … insatt som Guds son i makt och välde vid sin uppståndelse från de döda: Jesus Kristus, vår herre.”
Var han också den helige andes avkomma?
Som en hasselblåst
Liten, ensam och rädd, det är vad man kan säga om mej. Den är djupt rotad. Skräcken för flygplanen som flög över hemma under andra världskrigets slutskede 1944.
Den skräcken har präglat min ständiga mörkrädsla och gett näring åt min melankoli.
Och så ensamheten … bara en skolkamrat. Vi två var så oerhört olika varann. Han var stor, kraftig och manlig – jag var lite vek, melankolisk och rädd, väldigt mörkrädd. Alltså gick jag hemskt mycket ensam och blev då i andras ögon lite underlig.
Jag kände mej utanför, därför att de andra sprang fortare. Även tjejer i lägre klasser sprang fortare än jag.
Jag har till exempel på vanligt enkelt sätt svårt att se blod, och jag har låg smärttröskel.
I min barndoms ensamhet fanns Jesus på två sätt. Först fanns han som en skräck. Och jag vet varifrån den kom: Faster som bodde hos oss talade väldigt mycket om hur Kristus skulle komma tillbaka och sitta till doms över världen.
Jag hade också skuldkänslor.
Men nånstans i hans predikan tyckte jag att den röst jag hörde var Jesus. Skuldkänslorna var ju också inlärda.
Alltså människans påhitt.
Skuldkänslorna var ju också inlärda.
Ja, just det; också! Att tycka sig höra eller se sånt som inte finns är väl väldigt vanligt i psykvården eller …?
Jag är förvissad om att Jesus är Gud.
Det finns tillfällen, när jag sökt den gudomliga närvaron, men då har den varit som bortblåst. När jag har önskat att nånting skulle hända, ett gudomligt ingripande så att jag skulle slippa min läkarskräck till exempel. Den har jag från en förfärlig upplevelse, när jag var åtta år.
När människan upplever att hon är som minst, då är Gud som störst.
Snuttefilten.
När livet är som sämst, när jag själv är som uslast, då är Jesus närvarande. Påsken är ljuset – jag som fortfarande är konstant mörkrädd. Valentin Bergquist i Umeå.
KORSFÄST
Från rådets utgångspunkter var domen logisk och nödvändig. Teoretiskt sett fanns bara två möjligheter. Antingen var han en människa som på fullt allvar påstod att han var Gud. En sådan kunde inte få leva. Eller också var han verkligen den han sa sig vara. Ingen i rådet hade den minsta tanke åt det hållet. Det avgörande beviset för att han hade rätt fanns ännu inte. Rådet hade inget val.
Men de judiska ledarna och deras hejaklack trycker på.
Som om detta på fullt allvar har hänt.
Bild på barnhemsbarn i Rumänien.
Bilden är ju ett otvetydigt bevis för att gud inte finns! Om han finns är han i så fall otroligt orättvis i sin allsmäktighet. Fruktansvärt! Urusel med FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna mått mätt.
Vad skulle hända om kristendomsbudskapet skulle värderas utifrån svensk marknadsföringslagstiftning? Jag skulle med spänning se fram emot ARN:s utlåtande.
GUDS RIKE
… att Gud till sist ska slå ner sina fiender och upprätta sitt herravälde.
Diktatur?
I tron på Jesus Kristus, den Uppståndne, går vi genom döden till livet. I hans sällskap blir döden porten till livet.
HEMLIGHETER
I de åtta saligprisningarna ger han en snabbteckning av invånarna i det rike där man inte blir salig av den rättfärdighet man har, utan av den man saknar och längtar efter.
Uppenbart för alla blir det först när tiden en gång tar slut. Då ska riket visa sig i all sin härlighet.
Det är de som kommer ihåg hans ord, så att de sedan kan skrivas ner. Tack vare dem talar hans ord också till oss.
Bedräglig formulering.
SÅDAN ÄR GUD
Nu fick de med sina egna ögon se hur Jesus, som i sig sammanfattar allt mänskligt liv, på ett hemlighetsfullt sätt också är Gud.
KAPITEL SEX
Livgivaren – den heliga Anden, Guds inspiration
HELA JORDENS PULS
När växterna andas in koldioxid och andas ut syre, är det Guds vind som skapar liv. När djuren och människorna gör tvärtom, är det samma vind, samma liv.
Intressant.
Men vi är inte suveräna som människor. Vi är i grunden helt beroende av den ande som gett oss livet och ger oss det i varje nytt ögonblick.
STÄNDIG SKAPELSE
Konstnärer av alla slag, författare, målare, skulptörer, filmare, dansare, lever i sitt skapande av Andens verk på samma sätt som alla de som brukar jorden, ritar och bygger hus, tillverkar bilar och verktyg, kläder och smycken och himmelskt goda och vackra maträtter.
Dom vet bara inte om’et.
LIVETS ENERGI
Jesus kom, för att vi skulle få liv, överflödande liv, för att vi skulle födas på nytt till ett liv i frihet, som hela människor.
Frihet från respektive till vad? Fenomenet religion snävar in demokratin och begränsar kunskapstörsten. År det frihet?
VATTENFLÖDEN
Utan solens eld, utan vindens och vattnets syre skulle vi inte finnas till.
Ovidkommande argument; då hade evolutionen utvecklat oss i en annan riktning.
Trons omvändelse förvandlar livet till det som varje människa har erfarenhet av, det goda livet, det som andas, flödar, pulserar.
Tron antar den form som individen har erfarenhet av, blir resultatet.
Den religiösa tolkningen av världen är den omvända. Evolutionen har format livet i den rättvända ordningen; allting har utvecklats successivt i samspel med omgivande miljö.
KÖRKLANGEN
Andens gemenskapsliv innebar en ny sorts frihet och jämlikhet mellan de första kristna.
”Gemenskapsliv” är lika med frihet och jämlikhet; finns ordet, låter lite kontradiktoriskt, uppfattade kvinnorna detta?
Anden befriar fattiga från förtryck och rika från egoism och älskar uppriktigheten, enkelheten och friden.
Men inte från fattigdom! Precis vad som kännetecknar svenska kyrkan – uppriktighet, enkelhet och frid – med en komplicerad kapitelförvaltning för att inte tala om den katolska. Otillåtet naivt!
Den som älskar har fått nådens gåva …
Nådegåva; lagom nedsättande, av barmhärtighet, inte gjort sig förtjänt av, i beroendeställning, underdånigt, vilket djävla ord!
KRAFT OCH KLARSYN
Anden ger den profetiska klarsyn som ser förbi det ytliga och tillfälliga och i varje tid förkunnar Guds tankar och Guds vilja.
Frimodigheten hör nära samman med hjärtats befrielse från skuld, och den heliga Anden gör själva syndabekännelsen till lovsång … och han som utforskar våra hjärtan vet vad Anden menar …
… BLÅSER VART DEN VILL
Anden är en hemlig och stark försäkran om en fortsättning och fullbordan den dag då Gud griper in och återupprättar sitt rike i dess fulla kraft.
TREENIG GUD
Kristen tro vill uttrycka uppenbarelsens hela fullhet och hur Gud omsluter alla sidor av livet.
Samma Gud är herre överallt, med omsorg om allt.
Gud är en enda Gud, men samtidigt Fader, Son och Ande.
Gud är den som skapar livet, värnar om det, befriar det och åstadkommer förnyelse.
KAPITEL SJU
Tro och bekännelse – tro och tvivel och det kristna svaret på Guds tilltal
TILLITEN SOM GRUND
Utan tron på att livet är värt att leva skulle människan gå under.
VAR INTE RÄDD
All kristendom står och faller med detta budskap: Kristus har uppstått, han lever.
Att tro är inte i första hand att hålla lärosatser om Gud eller Jesus för sanna. Att tro är att delta. Tron sitter inte så mycket i huvudet som i fötterna som går till kyrkan, i händerna som ger ömhet, i öronen som lyssnar.
Avlastad
Katarina Norberg är församlingsassistent:
Men det är en trygghet att han finns – och att jag är unik och värdefull i hans ögon.
TRONS HEM
Kristen tro föds i en människas liv, gror, växer och blommar. Den behöver näring för att inte trängas bort och tyna bort. Tron är alltid både övertygelsen om fakta – främst om vad Jesus gjort och sagt – och förtröstan.
En överordnad auktoritet kan aldrig diktera innehållet i en enskild människas tro.
Och när den egna tron inte räcker till eller brister, får jag vila i kyrkans tro och lita till att den bär varje enskild. Tron är på samma gång en väg som kan prövas och ett mysterium som aldrig helt låter sig genomskådas.
MELLAN TVIVEL OCH TRO
Trons motsats är inte tvivlet, utan den mätta otron, som inte ställer några frågor alls. Antingen bevisar någon vetenskapligt att Gud finns, eller också existerar inte Gud – så resonerar många. Det synsättet låser oss vid ett begränsat sätt att se på verkligheten, som lätt leder vilse. Guds existens kan aldrig rationellt bevisas. Ändå har miljontals människor en konkret och bärande erfarenhet av Gud.
Det onda är en ofrånkomlig verklighet, men Gud har brutit udden av dess makt.
Det är få av oss som har fått gåvan att leva i en trygg, daglig tillit till Gud.
ATT TRO ÅR ATT LEVA MED ÖVERTYGELSEN att Gud lever och verkar. Tron är en gåva. Den är en väg som man trevar sig fram på, därför att man anar och vet att något kan vara sant, trots att det inte är bevisbart i snäv, vetenskaplig bemärkelse. Livet är ett gåtfullt äventyr, där allt ryms: Ijusa stråk av mening och sammanhang, svindlande glädje, leda och tomhet, nattsvart förtvivlan, sorg och död. Alla tonlägen når oss, och de växer efterhand till en mäktig symfoni, ett samklangens verk … en annorlunda verklighet.
LIVSMOD OCH BEKÄNNELSE
Tron mot makten – det är bekännelsens naturliga situation.
Tron föder mod och kraft att kämpa för rätten och människans värde gentemot människokränkande ordningar, som sätter ras, nationalitet, kön, ålder eller klasstillhörighet som villkor för människovärdet.
Den Gud som i Kristus besegrade döden segrade också över ondskan, som alltså inte fick sista ordet. Redan här i livet kan den kristne leva i frimodig förvissning om att vara förlåten, befriad.
Både dophandling och bekännelse visar att den döpte vill höra till Jesus Kristus.
Tron måste alltid gestaltas på nytt – om den är levande. Orden och begreppen växlar med olika tider och levnadsvillkor.
Kyrkans trosutsagor är inte till enbart för internt bruk. De är också ställningstaganden gentemot andra trosuppfattningar.
Försöksvis formulerar kyrkan i varje ny tid sin bekännelse – inte mer, inte mindre.
KAPITEL ÅTTA
Trons hemspråk – bönen, samtal med Gud
VISKNINGAR OCH ROP
Redan innan bönen är formulerad, vet Gud vad vi vill be om. Även om tilliten och tron är en flämtande låga, är Gud den som känner vårt hjärta och vet allt.
… när jag förstod att det var bön om rättvisans seger i Sydafrika, Vietnam, Balticum och Tjeckoslovakien, att det var en bön som stiger upp från slavläger i Sibirien och negerslummen i amerikanska storstäder, och därför en förbön, en bön som vi har all anledning att solidarisera oss med. HANS CAESARIUS CAVALLIN UR PSALTAREN OCH ANDRA BIBLISKA SÅNGER JÄMTE VECKODAGARNAS TIDEBÖNER.
I dina händer
Tack för att du finns och att du ser till varje liten människa på jorden.
Eva Spångberg är träsnidare – förkunnare i trä – och hon bor på gården Björkelund i Gamla Hjälmseryd i Småland. Nedanstående text är hämtad från hennes bok ”l dina händer”.
HEMSPRÅKSTRÄNING
Den som får växa upp med bön får den med sig som tillitens hemspråk, trons modersmål.
BÖN I JESU NAMN
I Herrens bön finns inget jag, bara vi och vårt.
Vi tvingas ut, både ur självupptagenheten och ur den neutrala opersonligheten, och vi förs i stället in i ett syskonskap.
Allt är underordnat detta.
Att varje dag be Herrens bön är ett sätt att dagligen be om förlåtelse för sina synder, både de uppenbara brotten mot Guds vilja och de hemliga bristerna.
Varför denna skuldbeläggning om inte för att hålla massorna i schack?
Fader vår som är i himmelen.
Helgat varde ditt namn.
Tillkomme ditt rike.
Ske din vilja,
såsom i himmelen så ock på jorden.
Vårt dagliga bröd giv oss idag.
Och förlåt oss våra skulder,
såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro.
Och inled oss icke i frestelse
utan fräls oss ifrån ondo.
Ty riket är ditt
och makten och härligheten
i evighet.
Amen
Fader vår är oförenlig med eget och kritiskt tänkande, med kravet på ett eget ansvarstagande, med individuell frihet och med demokrati!
FÖRBÖNENS SKYDDSNÄT
Det är att säga: ”Jag bryr mig om dig.”
Krav!
Den fördriver känslan av hjälplöshet och meningslöshet. Att be för sina barn eller sina gamla föräldrar är ett sätt att kanalisera oron för hur de har det.
Möjligen en effekt.
Den förlöser energi till konkreta handlingar.
Hos vem; den som ber eller den som blir bedd för? Bevis!
Moder Teresa vill helst att just de sjuka och svaga ska vara förebedjare – det var sådana som Jesus själv så ofta utvalde för att visa Guds makt.
Vilket djävla påhitt! Var skulle de övergivna – av gud bortglömda – få den kraften ifrån?
En förebedjare är en länk i världens största fredsrörelse.
För att de passivt avhåller sig från krigshandlingar? Alla städer på B t ex.
Andras förbön, vare sig vi vet om den eller inte, kan ge oss det stöd vi behöver för att nå kontakt med glädjens djupa källa, Gud själv.
Ett påstående omöjligt att bevisa! Ett vetenskapligt upplagt experiment bekostat av en kristen organisation har bevisat motsatsen; ingen eller t o m negativ effekt.
Bön i Jesu namn för en sjuk kan också betyda en bön om att den sjuke ska få kraft att bära sin plåga, att han eller hon ska fä uppleva någon form av mening i det som sker. Förböner för sjuka står i läkandets tjänst, och det är många bedjande människors erfarenhet att förbön påverkar sjuka till hälsa.
Önsketänkande; motsatsen är bevisad! Affirmation är däremot bevisad; Emile Coué. Subjektiva illusioner!
Men de som varit där nöden är störst berättar att när de stod mitt i alltsammans så vek hopplösheten undan. Om man gör vad man kan så hålls misströstan på avstånd. Bönen hjälper. När man ger ord åt smärtan blir den uthärdlig.
Läs en gång till! Där står att det är upplevelsen av problemet som är det problematiska. Med förbön blir den uthärdlig!
Vi är med i ropet efter bröd och fred, hälsa och rättvisa, i ropet efter frälsning. Tron säger: Jesus stannar. Jesus lyssnar, ser och hjälper.
Ren cynism! Budskapet blir ju: Du måste stå ut för vi kommer inte att förändra dina omständigheter.
Problemen löser sig inte. Nöden tycks tvärtom bli värre och värre. … Han stannar hos de mest utsatta. Vi ber med honom och väntar tills Gud ger svar som vi nu inte vet.
Religionens, kristendomens, Svenska kyrkans oförmåga att dra en vettig slutsats. Här står ju att förbön inte hittills inte haft någon effekt.
JONAS JONSON UR BÖN HELT ENKELT
TYSTNAD – OCH SVAR
GUD SVARAR ibland på bön på ett sätt som vi inte väntar oss. … Lidande tycks inte alltid få någon lindring, förböner till trots. Ibland ser det ut som om Gud är den store tigaren.
Ett obegränsat förbehåll, ett gigantiskt svek. Vad skulle ARN säga om det?
Varför ser en troende inte igenom detta? Förbön har inget som helst samband med orsak och verkan! Med tillräckligt tålamod hinner börsen gå både upp och ner. Åderlåtning hjälper mot lunginflammation eftersom den går i skov.
LYSSNANDETS BÖN
Den bön som bevisligen har effekt heter självsuggestion eller affirmation; att för sig själv bekräfta ett budskap till det undermedvetna.
KAPITEL NIO
Rum för det heliga – Kristi kyrka och församling
PÅ VÄG sid 238
Dopakten inleds med några ord om att Gud vill att vi ska leva i gemenskap med honom. Därför har Gud sänt Jesus Kristus till världen. Hela församlingen deltar i dopgudstjänsten för att visa att dopet är vägen in i kyrkan och livet i förening med Kristus, kyrkans herre … Det kristna livet börjar med dopet. Något ojämförligt händer, när vi döps. … Barndopet har ju inget uttalat stöd i Nya testamentet. … I dag ser Svenska kyrkan flera goda skäl att bära fram också små barn till dopet.
Dopet är en gåva från Gud … ett uttryck för Guds kärlek … som inte sätter åldersgränser … utan förbehåll och villkor – också till barn.
”Övergrepp i religionssak”, i varje fall övergrepp mot barn, barnmisshandel eller kränkning av minderårig.
RASTPLATSER
Det är där vi tillsammans med andra får ta upp kampen mot allt det som den gamla människan i oss står för. … Lika lite som man kan besluta sig för att bli förälskad, lika lite kan man bestämma sig för att man ska tro. … Det brutna brödet som delas av alla talar om solidariteten med alla dem som saknar dagligt bröd i världen.
Någonting att hänga upp livet på
Bo Karlsson, banktjänsteman med familj, två tonårsbarn, kyrkvärd: Det händer att jag ber. Det händer mest varje dag. Ett tack för att man vaknar frisk och har det bra. En förbönstanke för barnen.
AVLASTNINGEN
Att leva i sitt dop betyder att ha tillgång till osynliga resurser. … Jesus har åt kyrkan överlämnat det oerhörda förtroendet att avlasta en människa, att på hans eget uppdrag ge förlåtelse för hennes synder. … Vad som är synd är alltså inte den enskildes bedömning, det är ett faktum inför Guds lag. … Bikten är ett objektivt skeende, oberoende av känslorna, … Det är en förlåtelse också för det mest oacceptabla och smutsiga.
KÄRLEKSMÖTET
I vår tradition är liturgin en synnerligen tuktad handling. Den är koncentrerad och stiliserad. Den kan framstå som tråkig och likgiltig, men den kan också vara kraftfull och laddad som ett kärleksmöte. … Ingenting är allvarligare än en gudstjänst. … Liturgin är en glädjedans.
HELIG GEMENSKAP
Mycket i kyrkan hör till utanverken – sådant som behövs för att gemenskapen i och mellan gudstjänstfirande församlingar ska fungera.
KYRKAN OCH KYRKORNA
Om enheten hör till det som uttrycker kyrkans identitet, är splittringen i strid med Guds vilja. Ingen kyrka är vad den skulle vara. Alla står där med konflikten mellan verkligheten och bekännelsen – och med skammen. … Kan man dela gemenskapen på rastplatserna, kan man också företa vandringen tillsammans. … Verksamheterna är olika, men Gud är densamme, han som verkar i allt och överallt.
SALT ELLER SPEGEL
Kyrkan måste leva i världen sådan den är, … har kyrkan inte sällan lierat sig med makten och själv gått in i förtryckarens roll. Guds namn har missbrukats till att välsigna vapen och till att legitimera intolerans och våld.
… När kyrkan börjar förlita sig på sina resurser eller det hon åstadkommit och gjort i stället för det som hon ständigt får som oförskylld gåva, då har hon tappat bort dopets livsmönster. … Kyrkans budskap säger att den rätta grundhållningen till tillvaron är att ta emot. … att leva i tro är att leva i mottagande. … Ska kyrkan kunna vara en äkta befrielserörelse, behöver hon själv befrias. … Så blir kyrkan ett salt i världen – det hon är sänd att vara.
ÖVER GRÄNSER
Kyrkan är till för att världen ska leva – den är inte till för de kristnas skull. … Guds befrielserörelse, Gudsfolket, är på väg mot den dag då Guds rike bryter fram i sin fullhet. … Trots allt är kyrkan fylld av livsmod. … Inför dig vill vi tala om vår ängslan … Vi har sett det giftiga molnet … Vi har sett överbefolkningens tecken som bådar ännu mera svält på jorden. … Vi ber dig för kyrkan som i sin splittring förnekar dig och mänskligheten, för krigsherrarna som fruktar varandra mer än jordens undergång, för vårt eget folk som hjälper de fattiga folken bara med smulor från sitt rika bord. Vi tänker inför dig på länder långt borta … Vi tänker på de stråk av nöd och övergivenhet … bli varse att alla människor hör samman och är beroende av varandra, såsom de är beroende av dig. Sänd hjälpare. Sänd oss, och visa oss vägen. UR MILJÖVESPER – MÄSSA OCH MEDITATION AV OLOV HARTMAN
KAPITEL TIO
Ordet och orden – att möta och förstå Bibeln
DUBBELEXPONERING
”Då uppfylldes det som sagts genom profeten … ” Jesus själv säger om skrifterna: ”Just dessa vittnar om mig … ”
PERSONLIGA MÖTET
Hade det slutat där, hade det aldrig blivit någon kristendom. Vändpunkten kommer för dem vid kvällsmåltiden i Emmaus. När Jesus bryter brödet, öppnas deras ögon och de känner igen honom. Den starka upplevelsen av den uppståndne och levande Kristus förändrar allt.
LEVANDE SKRIFT
Skrifterna är Guds ord och samtidigt kyrkans bok och grundläggande dokument. … Det är därför varken historiskt eller teologiskt riktigt att göra Bibeln till en hermetiskt tillsluten helhet. … Kyrkan har alltid tolkat och tillämpat Bibeln i medveten dialog med den aktuella situationen, och det gäller också i dag … Kristna i senare generationer har inte själva sett eller hört den jordiske Jesus … Å ena sidan ett beroende av den som utgångspunkt för vår egen erfarenhet av trons hemlighet, å andra sidan frihet att tolka den med den levande Herren och med människorna för ögonen. Guds ord är bundet till Bibeln, men Guds ord är något mer än Bibeln. … men ibland måste vi bemöda oss om att hålla ihop bibelordet och vår personliga erfarenhet av Jesus Kristus, så att de inte ställs mot varandra utan tvärtom kan befrukta varandra. … Också vi får erfara att den bärande tron bara finns där vardagen och Bibeln möts … Orden predikas i ständigt nya tolkningar, de lever i gudstjänstens liturgi, i bönerna, i undervisningen och i den enskilda läsningen … Den noggrannheten kom givetvis att gälla också de versioner som nedtecknades och sedan skrevs av för hand, århundrade efter århundrade … Det var inte den rafflande storyn eller den litterära kvalitén som var avgörande, när man en gång bestämde vilka skrifter som skulle ingå … En text blir inte helig skrift för att den har hög konstnärlig halt. Den är helig, därför att den vittnar om hur den levande Guden uppenbarar sig för sitt folk. Den är helig, därför att den handlar om den Helige, om Gud själv, och om hans avsikter med sin skapelse.
BÅDE MÄNNISKORS OCH GUDS ORD
Beroendet av Anden har inte bundit utan frigjort de olika bibliska författarnas egenart … Därför är det så uppseendeväckande att Jesus visar på barn som förebilder och att Johannesevangeliets författare skriver om kvinnan vid Sykars källa och om Martas bekännelse till Jesus … Med en enkel symbolhandling vände Jesus upp och ned på alla traditionella föreställningar om mästare och lärjungar, herre och tjänare.
EN BROKIG ANTOLOGI
Böckerna är mycket olika, och de rymmer oftast ett brokigt, ibland rent av motsägelsefullt stoff … Paulus brev har också sin särpräglade stil: de är engagerade och övertygande, faderligt förmanande och undervisande … Hur gärna vi än skulle vilja, kan vi inte sortera ut sådant ur Bibeln som är stötande för våra nutida kunskaper eller uppfattningar om kärlek och rätt. … Det är kyrkans uppgift att bevara denna brokiga helhet, att i trohet bära bibeltexterna vidare och i varje tid arbeta med frågan: Vad är relevant och förpliktande i dag?
… i all annan god litteratur
god?
CENTRUM OCH PERIFERI
VITTNESBÖRDET OM JESU uppståndelse är Bibelns centrum för kristna människor, det nav kring vilket alla andra skildringar rör sig. … Vi bör vara medvetna om deras marginella betydelse. …
Att Bibeln innehåller två olika skapelseberättelser eller flera olika versioner av vad som egentligen hände vid Jesu tomma grav visar att en konsekvent fundamentalistisk uppfattning är en omöjlighet … Genom allt detta växer det fram en klarare och mångsidigare bild av Bibelns och kristen tros centrum: Jesus Kristus.
EN DEL AV VÅR KULTUR
I dag har nio av tio svenskar en egen Bibel.
– Än sen då?
Har du sett Gud?
Per Block är bibelforskare och universitetslärare i Uppsala:
Och så infinner sej en sorts frigörelse, när jag för mej själv konstaterar att detta inte går att ta på allvar.
PÅGÅENDE SAMTAL
Har Bibeln något att säga dubbelarbetande småbarnsföräldrar, högutbildade tekniker och ungdomar som trevar efter meningen med det liv som ligger framför dem? … Vi lever i en helt annan tid, i ett helt annat samhälle … Världens kristna är trots detta övertygade om att Bibeln fortfarande har viktiga ting att säga – trots att vi lever helt andra liv än … Vi delar grundvillkoren med Bibelns människor, undran inför livet och bävan inför döden. … Det unika med Bibeln är det märkliga svaret på frågorna. … Det ständigt pågående samtalet med Bibelns texter är lika nödvändigt för oss som för människor under gångna århundraden … Bibeln försäkrar att vi i Guds ögon har ett oändligt värde som hans avbilder och att han älskar oss och förlåter oss.
KAPITEL ELVA
Tro i handling – ideal, verklighet och handlingsmönster
ALLA DE SVÄRA VALEN
Men en god moral och rätta svar på etiska frågor kan inte på samma sätt komma uppifrån och dikteras av andra. … Moral består inte av teorier som man kan lära ut eller passivt ta emot. Den måste komma inifrån, vara förankrad och levande.
IDEALET OCH VERKLIGHETEN
Den kristna synen på människan utgår från att hon är skapad till Guds avbild, samtidigt som hon i biologiskt avseende tillhör djurvärlden. … Det som är rätt är alltså det som är gott för människan, jorden och universum … Bibeln arbetar genomgående med två perspektiv. Det ena är ursprunget och idealet, paradiset, Guds goda skapelse. … Det andra perspektivet beskriver verkligheten sådan den är, full av misstro, egoism, förtryck och brutalitet. … en lust att använda kunskapen på ett sätt som strider mot Skaparens vilja. … Adam – människan – lever i den starka spänningen mellan aningen om hur det borde vara och insikten om hur det är … Om ett bud eller en föreskrift i den gamla lagen upphäver eller kränker kärleken till Gud, medmänniskan eller den egna personen som en värdefull del av skapelsen, då kan den helt enkelt inte tillämpas.
ATT FÖRVALTA …
… ett förvaltarskap i harmoni med Guds vilja.
… OCH TJÄNA
Hon är Guds och skapelsens tjänare … En kristen syn på arbetet innebär något annat. Det är en genuint biblisk rättviseuppfattning att mycket kan krävas av den som fått mycket. … Värdet ligger blott och bart i det faktum att vi är människor, älskade för vad vi är, och inte för vad vi kan prestera … Alla människor har rätt till meningsfulla uppgifter. Alla behövs på sin särskilda plats för den mänskliga värdighetens skull.
KÄRLEKENS VERKLIGHETER
Att stå på biblisk grund innebär att Jesus och hans liv och lära fungerar som en förebild. … ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.” Inga detaljföreskrifter kan vara viktigare än detta. … Förr var budskapet entydigt: sex hör hemma endast inom äktenskapet. I dag uppfattar vi andra nyanser. … Mellan två och fyra procent av alla människor kan inte känna kärlek och sexuell lust till personer av motsatt kön. Detta behöver inte ses som en defekt i skapelsen.
JORDEN SKA BRUKAS AV ALLA
Själva skapelsen innehåller en solidaritet. …
Det totala universella livsmysteriet sett från insidan kallar jag Gud. Denna hemlighet finns ingenstädes men genomtränger allt. Något bättre finns inte, det saknar ingenting och dess fullhet är utan gräns. Den är grunden till allt varande, men är själv en överskridande verklighet bortom alla namn … Sedd från innersidan, där människan är sig själv, är hon själ, en evig spegel av den Älskade … Så som det Absoluta är universums Jag, är självet kroppens, vilken i sin förgänglighet speglar det oförgängliga. UR DET ODELADE HJÄRTAT AV MARTIN LÖNNEBO
JESUS SOM FÖREBILD
… en kristen tro omfattar livet i dess helhet … Men i Jesu närhet nås vi av befrielsen, gång på gång … Jesus ger frihet från auktoritetstro, från ängsliga frågor om vad andra ska tycka och tänka.
FÖRLÅTELSENS LIVSRUM
Mätt med Guds mått kommer vi människor ohjälpligt till korta.
KAPITEL TOLV
Tro möter tro – mötet mellan kristen tro och andra religioner
BARA DET LOKALA ÄR VERKLIGT
Mångfalden ställer krav på alla inblandade att ge sitt bidrag och hålla dialogen levande.
ATT MÖTAS ÄR ATT VÄXA
I vårt land har inget enskilt religiöst samfund något formellt inflytande över vad medierna lyfter fram eller vad som står i skolans läroböcker. … Men när exilen fortgår i både två och tre generationer, bereder den bekymmer för andliga ledare i ursprungsländerna. … Ett uttryck för deras oro är den ström av uppbyggelselitteratur – inte minst islamisk – … i dessa böcker nöjer man sig inte med att förklara och försvara den egna läran, utan går dessutom till angrepp mot kristendomen. Kanske befarar man att majoritetens religion så småningom ska suga upp minoriteterna.
BUDDHIST I SVERIGE
Har man klart för sig vad man själv tycker har man lätt att förstå andra. … Men jag har tyvärr en känsla av att de kristna är ganska stängda för dialog … Kristendomen är den lära som kyrkan definierar och den har inte något gemensamt med vare sig privatreligion eller andra religioner.
PÅ MÅNGA SÄTT
Hur ska kristna egentligen förhålla sig till andra religioner? … De upplysta har inte lämnat efter sig sina ord på papper eller pergament. Därför finns ett mått av osäkerhet, av tolkningsfrihet. … Nästan fem hundra år dessförinnan äger ett annat viktigt uppbrott rum, i Indien: Siddhartha Gautama lämnar fadershuset och förvandlas till Buddha, den Upplyste … I tider av förtryck och förföljelse har dessa ord tjänat som stöd och inspiration, både för dem som redan förtvivlat om detta jordelivet och för dem som fortfarande hoppats på förändring, men varit tvungna att beväpna sig med oändligt tålamod … Det finns en gudslängtan nedlagd i människan, oberoende av vilken kultur hon fötts in i. Människors längtan är ett vittnesbörd om den levande Guden.
STÖTESTENEN
Gud har skapat alla människor. … Det finns en enda Gud som kan höra bön, en enda Skapare av himmel och jord, som lagt ner sin bild i varje människa.
KAPITEL TRETTON
Bortom tid och rum – det kristna hoppet inför döden.
HOPPETS MÅLARPENSEL
Solen, vår trygga värmekälla, slocknar. Tiden och rummet försvinner.
UR TIDEN
Vi har inte de verktyg som kunde göra tron fattbar. … Tron är alldeles säker på att livet efter döden blir det underbaraste och vackraste en människa kan föreställa sig.
SÅSOM I EN SPEGEL
Men det tycks höra till mänskligt liv att inte veta för mycket, att aldrig komma längre än till den dimmiga spegelbilden.
Det är inte uppbyggligt och motsatsen till befrielse att ständigt poängtera hur lite människan vet. Om vi istället poängterar vad vi faktiskt vet, totalt sett långt ifrån försumbart, så är det ytterst lite, för att inte säga ingenting, som tyder på att någonting överhuvud taget händer efter döden. Sannolikt är det en fåfäng, mänsklig dröm att någonting sagolikt skulle hända för att skyla över just ”ingenting”.
När man vill veta för mycket, pressar man Bibelns och den kristna traditionens rika och mångfacetterade bilder. Vi använder dem, som om de vore mer än bilder, liknelser eller visioner, som tillsammans berikar våra perspektiv och gör oss känsliga för Guds vilja. Nu måste vi nöja oss med att leva i de gåtfulla spegelbildernas tillvaro. Det hör till trons ödmjukhet. För en kristen är det tillräckligt att vara en Jesu lärjunge. … Att inte veta för mycket – att inte stelna i tvärsäker kunskap – är viktigt.
Ett fabulöst resonemang minst sagt människofientligt, mästrande och fjättrande vid okunskapen. Och vetenskapsfientligt! Dimridåer över kyrkans kunskapsförakt.
KROPPEN OCH SJÄLEN
… den djärva realismen i att hela människan dör, inte bara kroppen, och att det är Gud som återskapar det nya livet, uppståndelselivet. … det som det egentligen rör sig om är att var och en, även i döden, förblir innesluten i Guds kärlek, en trofasthet utan gräns … Det är samma Guds trofasthet som kommer till uttryck i hoppet om den radikala nyskapelsen – och Gudstid är alltid nu. För en kristen är detta nog, … Enligt den kristna tron har Jesus Kristus en gång för alla betalat och försonat vår skuld.
DOMEN
Vi är klart genomskådade med kärleken hos den som vet allt, det goda och det onda och allt däremellan. Bortom alla skriande orättvisor och all meningslös plåga ”väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor”.
HELVETET, MIN NÅDIGA …
… Georges Bernanos roman Prästmans dagbok, där prästen förklarar för grevinnan: … Helvetet, grevinnan, det är att inte längre kunna älska … Kristen tro är väsentligen hopp. … Tron visar oss hoppets väg utan att föregripa slutet … Det mysteriet kan vi inte fä klarhet i, förrän den dag då det eviga Ijuset lyser för oss … hur man kan förstå den slutliga domen: 1. Varje människa har ansvar för sitt enda liv, ett ansvar hon ska redovisa för en gång inför Gud. 2. Gud dömer rättvist. Endast Gud känner varje människas förutsättningar och möjligheter. 3. Den som utför domen är Kristus, han som själv varit människa och känner våra liv inifrån. 4. Gud tvingar inte till sig den som medvetet avvisar honom. 5. Kyrkans uppgift är en enda: att förkunna evangelium till befrielse, upprättelse och glädje.
GUDS RIKES SEGER
Låt ditt rike komma, och låt oss inte prövas över förmåga, men om det blir för svårt, rädda oss ur det ondas grepp.