Det händer att jag tänker på Per, Sunes kusin. Han är gravt religiös,
debatterar religion och ateism gärna med Sune, som inte går i svaromål
med motivet att det är viktigt att behålla ”det goda samtalet” inte minst
med tanke på släktmiddagarna.
Jag har totat ihop ett förslag på temat ”svar på tal” eller med rationella
argument motbevisat Pers ståndpunkter. Men trots att jag har backat
och strukit ett antal formuleringar tvekar Sune. Han uppvisar en väldig
vånda och får därför leva med problemet så länge priset för våndan
understiger vinsten med de ”goda samtalen”.
I eftermiddags slog det mig att vi kanske kan visa Per respekt på ett
annat sätt. Genom att spegelvända hans kritik; han avfärdar t ex
evolutionsteorin med motivet att den är ett cirkelbevis. Per kanske
skulle uppskatta motsvarande kritik av gudar och kristendomens
andra övernaturliga fenomen.
Gudar har bevisligen inte i något sammanhang lyckats leva upp till
ryktet om en allvetande, allsmäktig, allt igenom god medelmåtta,
som inte ens kan förhindra ett benbrott eller ett lokalt mässlings-
utbrott än mindre en global epidemi. Och fattigdomen, hungern,
bristen på jämlikhet, jämställdhet, klassklyftorna osv.
Fenomen som solidaritet, ödmjukhet, kärlek, givmildhet, respekt,
förlåtelse, rättvisa m m har satts på undantag. Hur kunde han
tillåta detta?
Gud är ett hjärnfoster, en massa subjektiva och individuella upp-
levelser, som alltså inte går att systematisera, mäta eller observera.
Hen går inte att göra till vetenskap! Hen är inte ens ett cirkelbevis!
Hen bevisar INGENTING!