Hej Åke,
Folk kom till ”vår” monter på Bokmässan och drog på munnen; en rosa hårtork blåste bort gamla unkna dop. Jag lät avdöpa mig själv under stort jubel. Men du sänkte mungiporna.
Här i Dagen skriver du: ”Samtidigt finns det gränser för vad man som kristen stillatigande kan acceptera och den gränsen, menar jag, är nådd och näst intill överträdd av Unga Humanister Väst när man på bokmässan helt respektlöst lanserade en avdopsritual. Det som sker när ett barn döps är att det tas upp i Svenska kyrkan … Man måste ha respekt för andras trosövertygelser …”.
Om det respektlösa skämtet nu ska tas på allvar så är det väl just det du skriver som är problemet; respekt för andras trosövertygelser. Vi som har en annan övertygelse bär på det tunga arvet av 800 års kristen belägring av vårt tankerum. Det upphörde formellt 1951 men fortfarande, trots skilsmässan mellan stat och kyrka år 2000, är det självklart att din trosuppfattning skall respekteras i första hand.
Var är din respekt för andra trosuppfattningar? En bred majoritet i samhället har en annan livsåskådning. Att en stor andel av denna majoritet oreflekterat låter döpa sina bebisar välkomnar du men öppen famn: ”Den lilla bebisen får i dopet veta … Det kan aldrig suddas ut … I Svenska kyrkan menar vi att vårdnadshavarna har ansvar …”.
Det gör Svenska kyrkan till medbrottsling i övergrepp mot minderårig. Den lilla bebisen får i dopet veta …? Var är respekten mot bebisen, mot Barnkonventionen, mot godtrogna föräldrar? Kollektivanslutning av oinformerade spädbarn som du påstår får veta något? Tecknet på guds oändliga kärlek ser faktiskt ut som girighet och framtida medlemsavgifter.
Om det vore lite stake i kyrkan skulle ni ju ställa till med ett allmänt medlemsval. Staten kunde lägga till en ruta på deklarationsblanketten (endast till medlemmar) som kryssas i om man vill vara kvar. Enligt en färsk opinionsundersökning skulle 28% kryssa. En tuff utmaning!
Du skriver vidare: ”I en värld som ser ut som den gör med många unga människor som skär sig i desperation över sin egen livssituation, som tar sitt liv i förtvivlan …” underförstått att om tron finge breda ut sig och ännu fler spädbarn tvingades till en förnedrande ceremoni skulle allt se bättre ut. Man kan också vända på resonemanget; trots att så många bebisar upptas i guds gemenskap …
Hälsningar
Kjell
Humanist
PS. Åke Bonnier var vid den här tiden Domprost i Stockholm. Numera är han Biskop i Skara. DS.