Kommentar till DN-artikel av Johan Norberg och Björn Wallace
Vi har ett uttryck i svenskan: ”Det är inte ens fel att två träter”. Av egen erfarenhet vet jag att det kan vara precis tvärtom.
Jag läser DN-texten och håller med … än sen då? Först långt ner i artikeln hittar jag vad jag söker:
Urvalet speglar inte på något sätt utgivningen medger författarna. Ska biblioteken spegla en absolut rättvisa? Då blir det förmodligen knepigt på många områden; att spegla en bok för något med en bok mot detsamma. Ska media presentera en nyhet så måste man presentera en av motsatt innehåll?
Det kanske ligger i sakens natur att debattera och kritisera samhället från vänster; att propagera för förändring lockar fler författare till att skriva fler ord. Från höger; att bevara, hålla kvar vid gamla värden inspirerar inte på samma sätt att ta till orda.
Var ligger förresten mitten? Vem bestämmer det?
Jag vet inte om biblioteken gör någon kvalitetsbedömning; vänsterskribenter är inte bara fler, de skriver också bättre (tänkbar hypotes).
Norberg slår fast att vårt samhälle är vänstervridet, som en sanning! För det första var han förmodligen inte med på 60/70-talen. För det andra undrar jag vad han har för belägg för sitt påstående. Mitt intryck är annars att vi lever i en värld full av exempel högervridning; avreglering, privatisering, konkurrensutsättning, inskränkningar av friheter i Europa.
Det är ett känt faktum att journalistkåren har fler vänstersympatisörer men det framkommer inte i artikeln att deras arbetsgivare har uttalat motsatta sympatier. De som anställer journalisterna!
Sedan har vi valmanskåren; lägger de (vi) valsedlarna i rätt korg? Går det att ifrågasätta? Minns ett inslag i P1 för mer än 20 år sedan; man hade i forskningssyfte utbildat invånare i ett antal kommuner i ”demokrati”, partipolitiskt obundet. Sedan jämförde man valresultatet före och efter; det blev mer ”vänster”!
Det kanske är så att värden vi hyllar i vår tid; demokrati, allmän/kvinnlig rösträtt, progressiv beskattning, välfärdsstaten, det starka samhället, mänskliga rättigheter, vetenskap, sekularism … de facto är en sorts vänstervärden som har kommit till i opposition mot det etablerade samhället. De kritiseras inte från vänster och historiskt har de kommit till genom kamp från vänster.
Så varför skulle biblioteken utgöra ett undantag från det samhälle de verkar i?