För fyra och ett halvt år sedan anmälde vi intresse för uppdrag hos en seniorverksamhet. Omgående ombads vi att titta på ett litet trädgårdsuppdrag på en adress där det nästan inte finns någon trädgård; 20 m2 på framsidan och likadant på baksidan, stensatt. Det är en av stans bättre adresser, husen byggdes på 70-talet: träd och buskar har alltså växt till sig. Beskära, rensa och föreslå ersättningar stod det på arbetsordern. Det var den hjälp ”tanten” efterfrågade på ytan.
Så träffade vi fru L. Vid den tiden kunde hon gå med stöd. Hennes födelsedag stod för dörren, det skulle komma gäster bl a från Europa och hon frågade om vi kunde hjälpa till i förberedelserna för kalaset. Nu hade vi ju börjat lära känna henne, ett visst förtroende hade redan uppstått emellan oss, hon släppte s a s in oss.
Sedan dess har detta förtroende bara ökat, jag har fått inblickar i familjen, skapat kontakt med syskonen, som hade legat nere i många år. Jag föreslog helt enkelt att att ringa dom. Nja, föll inte först i god jord men efter ett tag föreslog hon själv att jag skulle ringa brodern. Han lät mycket trevlig i telefon och han kom på besök. Kontakt med systern satt däremot långt in. Men … inför en födelsedag resulterade bearbetningen i ett förslag: – Vi kan väl bjuda C. också? Sagt och gjort, syskonen samlades tillsammans med gamla vänner, son med familj samt Gunilla och jag. En lyckad tillställning, lovordad av gästerna och ett lyft för L.
Sedan några år tillbaka tar jag ut henne på en rullstolspromenad i den närliggande parken. Medicinsammansättningen har setts över och förenklats och efter ett idogt letande efter personlig tränare och sjukgymnaster som kunde göra hembesök visade det sig att hemtjänsten kan genomföra enklare övningar efter skriftliga instruktioner från hemsjukvården.
Nästa projekt blev tandvård. Det kom ett papper från folktandvården om rätten till ett hembesök. Det kom en kvinnlig tandläkare som ”besiktigade” tandstatusen, som visade sig vara bristfällig. Jag bokade uppföljning på L:s gamla klinik och då fick jag inblick i sjuktransporternas dolda värld. Det var inte bara att ringa och beställa. Dels ligger växeln i Moldavien, det var inte färdtjänst utan sjuktransport; två skilda saker. Och det behövdes intyg från mottagande tandläkare; som ju inte är särskilt insatt i den medicinska statusen, och därför fick det bli den behandlande läkaren från hemsjukvården. Och jag är med som stötta.
Vi fick lära känna en trevlig tandläkare, som visade sig känna min gamla tandläkarkompis, tyvärr inte i livet längre. L blev väl omhändertagen och numera kan hon tugga på båda sidor.
Det som har hänt under den här tiden kan på ett förträffligt sätt sammanfattas av en tjej från Hemtjänsten: – Men Herre Gud, hon har ju bara blivit bättre och bättre under den här tiden!