Reaktionerna ifrån ateister och sekulärhumanister visar när man har tryckt på en öm punkt eller påtalat ateismens bräcklighet. Här har jag sett ett återkommande mönster. Inte hos alla, men hos tillräckligt många för att jag kan se, att de har blivit störda och irriterade över att deras ateism har ”satts under lupp”. Här tar jag upp tolv ”ömma punkter”, där jag har sett detta återkommande mönster. Det kan säkert finnas flera ”ömma punkter” än just dessa, men jag nämner dessa tolv här eftersom det framför allt är dem som jag har mött och konfronterats med.
Eftersom vi tror på vetenskapsmetoden, i betydelsen har stor tillit till den, finns det inget som helst kontroversiellt i att skärskåda en ateists ståndpunkt. Det är alla välkomna att göra. Bength gör det bara så valhänt och slarvigt den här gången. Det förvånar mig eftersom jag vet att han kan bättre.
1. När de förlorar initiativet och inte själva får sätta agendan och får sista ordet.
På sina egna forum är det ok att de gör så, men när de befinner sig på kristna och på sina meningsmotståndares forum, då har man rätt att förvänta ett mer respektfullt beteende ifrån deras sida, men denna ”ömma punkt” tar tydligen ut sin rätt. Men det ska också sägas, att det finns ateister som visar den respekten.
En förlegad ståndpunkt på 2000-talet att religion ska visas en särskild respekt. Respekt i debatt består i att skilja på sak och person. I dagens samhälle är religion precis som vilken annan tankekonstruktion som helst; en idé som kan och ska skärskådas. Sedan får ju en moderator se till sina egna och bloggens behov.
2. När deras ateism ifrågasätts.
Här märker man ovanan hos ateister, att få sin ateism ifrågasatt och att inte få ”sitta i förarsätet” och angripa och ifrågasätta kristen tro och kristet liv. Av somliga ateister reaktioner att döma, så verkar det som att de har ”blivit tagna på sängen” då deras osmakligt och personangrepp sänker deras egen trovärdighet.
Beklagar att det finns de ateister som gått till personangrepp!
Alla är välkomna att ifrågasätta min ateism (beskriver på annat ställe varför jag inte vill kalla mig ateist), mitt intellektuella och filosofiska ställningstagande att inte tro på gudars existens. Den ståndpunkten kommer jag fram till utan att angripa någon troende. Men om någon känner sig angripen så är det hans eller hennes problem. Jag använder min yttrandefrihet eller förväntas vi tycka synd om de troende och debattera med silkeshandskar.
För övrigt kan ateism; att inte tro på gudars existens, liknas vid ett vakuum. Så, att ifrågasätta ateismen är som att ifrågasätta … ingenting. Det rör mig inte i ryggen!
3. När deras ”Gudsupptagenhet” påtalas.
Detta är verkligen ”en het potatis”. Kommentarerna och reaktionerna på mina två senaste bloggtexter på detta forum visade verkligen detta. Där tog jag upp just ateister nästa upptagenhet av Gud i sitt tänkande och i sin argumentation. Ingen behöver dra samma slutsats som jag gjorde där och då, att det är ett ”Gudsbevis”, men att försöka förneka sin ”Gudsupptagenhet”, det är mot bättre vetande. Det är bara att läsa och lyssna till vad ateister och sekulärhumanister själva skriver och säger.
Håller tyvärr med! Men med tillägget att den som påstår att något finns också har bevisbördan. Jag kan bara slappna av i den fasta förvissningen att ingen har lyckats hittills. Den extremtroende gör kullerbyttor, saltomortaler, vränger ut och in på logiken, slingrar sig för att till sist klämma fram ett perfekt intellektuellt cirkelbevis: HAN FINNS!
4. När ödmjukhet kommer på tal.
Det uppseendeväckande i detta är, att det är ateisterna själva som talar om ödmjukhet. De efterlyser nämligen ödmjukhet hos mig och även hos andra kristna, då vi skriver och säger, att vi vet att Gud finns och att vi kan veta vem och hurudan Gud är. Men de missar något väsentligt, nämligen att ödmjukhet är ett centralt Bibliskt begrepp och först och främst handlar om vår grundhållning av ödmjukhet inför Gud.(3)
Till detta hör det faktum, att ateister inte vet, att Gud inte finns. Och det har jag förståelse för, att detta är en ”öm punkt” som stör dem. Hur gärna skulle de inte vilja kunna säga, att nu vet vi, att Gud inte finns. Men den dagen lyser fortfarande med sin frånvaro.
Mitt påstående är intellektuellt sett lika mycket värt när jag säger att ”jag vet att gud inte finns” som Bengths att ”jag vet att han finns”. Lik förbaskat är det du som har bevisbördan. Som ung gick jag i söndagsskolan, anmälde mig på eget initiativ till konfirmationsundervisningen, gick i kyrkan och bad flitigt en period. Men ingen hörde av sig, det var bara tyst, inget tecken. Han fick chansen men tog den inte. Bevisbördan skiljer jag dig från eftersom detta ligger på den övernaturliga sidan som du inte accepterar. För övrigt uppfattar jag inte vare sig gud, kristus eller GT som särskilt ödmjuka. Gud är inte ödmjuk, han kräver ödmjukhet och det är en helt annan sak.
5. När evolutionsteorins begränsning och orimlighet påtalas.
Då syftar jag inte enbart på att evolutionsteorin är begränsad till endast arternas uppkomst i djur- och växtriket, vilket i sig är en besvärande begränsning, då evolutionsteorin ofta används som ett argument mot Guds existens. Utan det frapperande är, att de måste sträcka sig bortom denna begränsning och är då beredda att tro på vilka ”mirakler” som helst som evolutionen och ”det naturliga urvalet” har klarat av att utföra under loppet av årmiljoner och årmiljarder, bara de slipper att ha Gud som förklaring. T.ex när det gäller så ”ytterligt fulländade och komplicerade organ”som exempelvis ögat.
Att föreställa sig att ögat med all sin komplexitet, skulle ha kunnat utformas genom ett naturligt urval, verkar ju i allra högsta grad absurt.
Detta enligt Charles Darwin.(4)
Här kastar Bength verkligen sten i sitt ett glashus; tro på vilka mirakler som helst!!! I vetenskapssamhället ”tror man på det som det finns förnuftiga skäl att hålla för sant”, det som testas fram, det som utsätts för andras testningar och håller. Fossil ger upphov till en hypotes som bekräftas av ett fossil på ett annat ställe. Att det finns glapp i fossilhistorien betyder inte att det är guds verk och inte heller att det är ett mirakel. Med tiden gör man nya fynd och gapen fylls ett i taget. Forskningssituationen kan liknas vid ett jättepussel. Ett pussel med hundratusentals bitar. Röj undan möblerna i vardagsrummet och börja med kantbitarna, fler och fler bitar passar i varandra, ett mönster börja framträda … om du tar ett steg tillbaka och kisar … är det inte ett porträtt? Fler bitar, fler och fler detaljer … men det är ju Greta Garbo! Det kan du nu tydligt se och ändå fattas mer än hälften av bitarna. Och så hittar du en bit som inte ser ut att passa någonstans. Är det då inte längre Greta Garbo pusslet föreställer?
Ögat är inget mirakel (även om det kan kallas så till vardags)! Det är NATURLIGT, det finns, det går att forska på och det går att spåra tillbaka i historien. I Vetenskapens värld, SVT, visade man häromkvällen hur ögat har utvecklats under 500 miljoner år. Ett litet steg åt gången under hundratals miljoner år blir något så otroligt som ett öga. Inte bara ett utan många varianter beroende på användningsområde. Det var väl inte så underligt att Darwin backsnade inför sin egen upptäckt!
Evolutionsteorin förklarar i ett slag hur livet har utvecklats från urcellen. På ett NATURLIGT sätt. Det kallar Bength en besvärande begränsning!!!
6. När vetenskapens och ”den naturvetenskapliga metodens” begränsade räckvidd påtalas.
Ett faktum som ogärna vill erkännas, men som alla egentligen är medvetna om.
Det finns ingen som förnekar den; ett faktum. Men detta faktum reser två frågor: 1. finns det något faktiskt behov av att sträcka sig längre; vad skulle man forska på där? Och 2. finns det någon annan metod som sträcker sig längre?
Tanken att det skulle finnas något ”bortom” är en mänsklig idékonstruktion precis som religion i sig är.
7. När vår mänskliga kunskaps begränsning kommer på tal.
”Vår mänskliga kunskap är ett styckverk”.(5) Detta faktum gäller oss var och en, vare sig vi förnekar Gud eller tillbeder honom.
Låt oss läsa några kloka ord av professor Stefan Einhorn: ”Vi ska naturligtvis tro på vår förmåga att förstå vår omvärld, samtidigt som vi aldrig får förlora vår ödmjukhet. Vi måste komma ihåg, att vi har oändliga vidder kvar att utforska. Man kan säga, att om den totala kunskapen om allt motsvarade en stor stad, så har vi hittills samlat så mycket kunskap att den skulle rymmas i en skokartong i en av stadens garderober”.(6)
Punkterna 5-7 är ett mischmasch på samma tema; att (natur)vetenskap skapad av människan är så besvärande begränsad medan det kristna budskapet är föredömligt utan gränser! Vi stackars ateister har själva valt skygglappar och kan definitionsmässigt inte ”se” hela verkligheten.
Antagandet att vår kunskap inte alls är begränsad på annat sätt än att det finns mycket kvar att upptäcka, ett faktum, men att det inte finns något övernaturligt utom eller utanför den verklighet vi upplever är lika giltigt som antagandet att det skulle finnas så mycket mera som vi ödmjukt måste böja oss inför.
Einhorn pekar på det faktum att forskning tar tid. Världens samlade kunskap; resultatet av de senaste 250 årens forskning, är bara början. Bength har svårt för den dynamiska tanken att livets uppkomst en vacker dag kommer att beskrivas i vetenskapliga termer men den utmaningen har bara visat sig ta tid.
8. När ett absolut och objektivt sanningsbegrepp kommer på tal.
Absolut och objektiv sanning förutsätter en personlig, evig och allvetande Gud. När det då finns människor som säger, att det inte finns en absolut och objektiv sanning, så har de i samma ögonblick som de säger det, tillstått att det finns ett sådant sanningsbegrepp.
Bength försöker bevisa något, vet inte vad. Resonemanget har drag av cirkelbevis. I verkligheten finns möjligen en matematisk sanning; 1+1=2. Det behövs ingen gud för att backa upp detta faktum. Alla andra sanningar bör i princip betraktas som tillfälliga; de är sanna så länge ingen bevisar motsatsen. Så fungerar vetenskap; resultaten kan och bör ifrågasättas. Genom experiment har en hypotes testats och antingen befunnits hålla vad den lovade eller så gjorde den inte det. Den förkastas. Men den som höll för testningen blir eventuellt upphöjd till en vetenskaplig teori (närmare sanning än så går inte att komma!!!), som kontinuerligt riskerar att utsättas för nya testningar. Teorin är sann så länge den håller för nya prövningar. Evolutionsteorin är en sådan tillfällig sanning, som genom åren visat sig hålla för ”brutala påhopp” trots vad Bength anför i punkt 5. I forskarvärlden är det naturligtvis en utmaning av rang; att slå hål på evolutionsteorin innebär garanterat minst ett Nobelpris.
9. När intelligens och förnuft, plan, mening, syfte och mål bakom skapelsen påtalas.
När vi som kristna påtalar vad som nödvändigtvis måste ligga bakom livets ursprung och uppkomst, bakom de fysiska lagarnas och universums uppkomst, bakom de olika arternas uppkomst i djur- och växtriket och bakom människans skapelse, nämligen intelligens och förnuft, plan, mening, syfte och mål, då är detta en stötesten och en ”öm punkt” för ateister.
Därför att då förs våra tankar till en personlig och evig Gud som Designer och Skapare som står bakom hela skapelsen.
Detta är inte långsökt på något vis, därför att all vår mänskliga erfarenhet lär oss vad som förutsätts för att något ordnat, helt och pedagogiskt ska kunna komma till stånd. Nämligen bakomliggande intelligens och förnuft, plan, mening, syfte och mål bakom allt vad vi människor talar, skriver och gör.
Detta är också förklaringen till varför Richard Dawkins tillskriver evolutionen och ”det naturliga urvalet” rent ”Gudomliga egenskaper”.(7) Dawkins förstår vad som krävdes för att kunna resultera i t.ex livets och medvetandets uppkomst, komplexa ting och design, men han vill inte acceptera att Gud finns. Just därför tillskriver han evolutionen och ”det naturliga urvalet” samma egenskaper som Gud har.
Här bortser Bength från en rad besvärande fakta som inte rimligtvis kan stärka hans hypotes. Långt innan den kambriska explosionen fanns miljoner arter i haven, arter som totalt skiljer sig från de arter vi idag har på jorden. Livet kröp upp på land, höll på att utplånas vid ett par tillfällen och nu har vi dagens situation. Enligt beräkningar baserade på t ex fossil lever nu 1,5% av alla arter som har funnits under jordens historia. En intelligent designer skulle alltså ha tagit död på 98,5% av allt liv som han påstås ha skapat! Ser det ut som intelligent, förnuftigt, planlagt, meningsfullt och ändamålsenligt?
10. När godhet och moral ska förklaras och motiveras.
”God och moral utan Gud ” är något som upptar mycket av ateisters och sekulärhumanisters tid och tankemöda. I sina böcker ”Tro och vetande 2.0” och i ”Upplysning i det 21:a århundradet”, så uppehåller sig Sturmark vid detta tema: ”God utan Gud – om godhet, ondska och moral”.(8) Det är uppenbart, att det är svårt för ateister och sekulärhumanisters att kunna argumentera för godhet och moral, utan att ta med Gud i bilden. Gud är något av ett ”komplex” då godhet och moral ska avhandlas.
Med tanke på de avslöjanden som har kommit fram under de senaste veckorna genom hashtaggen ”Me too”, då kvinnor ifrån hela världen har trätt fram och berättat om mäns ”taffsande” och ”nedlåtande sexspråk” i både medie-, idrotts- och underhållningsvärlden, så är frågan om Gudlöshet och sexism hör samman? Vi lever i ett Gudlöst och sekulariserade samhälle som just nu skakas om av sin sexism. Godhet, allmängiltiga normer och objektiv moral är tydligen trångbodda i vårt Gudlösa och sekulariserade samhälle. Håller allt tal om ”God utan Gud” på att kollapsa i vår s.k. ”upplysta tid”?
Sexismen är besvärande! Vad menade gudarna med den avdriften hos oss män? En dansk präst, alla pedofiler i katolska kyrkan osv. Men framför allt uppdagar ”Me too” den brist på jämställdhet som finns överallt; kvinnan som andrahands figur. Här bär religionerna på ett gigantiskt ansvar! Inte minst kristendomen.
11. När evigheten kommer på tal.
Även här hämtar jag ex. ifrån Christer Sturmarks bok: ”Upplysning i det 21:a århundradet”, där Sturmark är ärlig i sin redovisning. Sturmark skriver: ”Personligen tror jag inte på ett liv efter döden, men jag vet att många religiösa människor har en sådan tro. Jag har respekt för denna tro: Jag kan inte erbjuda någon ersättning för en sådan tro. … jag kan inte bidra med en förtröstan om ett liv efter detta”.(9) Framtidstro och evighetshopp som ändå är något så mänskligt närvarande under alla tider och varhelst vi människor bor i världen. Men heder åt Christer Sturmark för hans ärliga och uppriktiga vittnesbörd!
Att Christer inte kan lova evigt liv är väl en sak men att troende tröstar människor i nöd med ett sådant floskellöfte är upprörande. Bara för att många människor, fler förr än nu, fåfängt hoppas på ett evigt liv gör ju inte att det blir mera sant. Men låt oss hålla isär tro och vetande. Evigt liv är en from förhoppning och har inget med verkligheten att göra. Men vi försvarar människors rätt att tro på även det som inte kan bevisas. Det finns inga objektiva tecken på något sådant som ett liv efter detta men skänker det tröst åt människor som söker den typen av tillfredsställelse är det deras ensak.
Låt oss uppskatta livet här och nu, det enda vi vet att vi har!
12. När Jesus presenteras.
Jesus är utan jämförelse den största ”stötestenen” och den mest ”ömma punkten” inom ateismen. Något som är helt i linje med vad Bibeln säger om Jesus.
Jesus som historisk person och hans omutliga och kompromisslösa anspråk som han gör angående sig själv, och hans uppståndelse från de döda. Och att Jesus är deras och vår enda räddning för tid och evighet.(10) Vem som helst som inte personligen har mött Jesus, kan stöta sig på detta. Det erkänner jag villigt.
Enligt en professor i religionshistoria finns inga förstahandsbevis för att den bibliske jesus (tydligen ett vanligt namn vid den tiden) kan ha existerat; hårstrån, naglar, DNA, ben, fingeravtryck etc, alltså bevis som skulle hålla i en domstol. Tyvärr är bevisen andrahandsutsagor, vittnesmål decennier efteråt, hörsägen osv. Hur mycket kommer Bength själv ihåg av vad människor sa vid en viss tidpunkt för 20, 30 eller 40 år sedan? Vittnespsykolog är en profession för sig inte utan anledning.
Ateisternas tro
Ateism kan definieras på lite olika sätt, men det som ateisterna har gemensamt det är, att de tror på något. Det är inte så, att ateismen gör att ateister inte tror på något, för det gör dom i allra högsta grad. De tror på vetenskapen, på ”den naturvetenskapliga metoden”, på vetenskapliga artiklar och på evolutionsteorin och på ”det naturliga urvalet”. De tror på det som kan utforskas och ”bevisas” av vår materiella och inomvärldsliga verklighet. Därför är det också så känsligt för ateister när vi som kristna påtalar begränsningar av det som kan utforskas och ”bevisas”. Därav deras skiftande ¨
Ordet ateist betyder mot-gudar eller jag tror inte på fenomenet gudar. Det betyder inte automatiskt att jag tror något annat. Bength m fl vill så gärna hänga på något mer, det kan liksom inte vara så enkelt att det är stopp där. En som inte tror på gud måste ju tro på något annat eller åtminstone vara beskaffad på något visst sätt. Han eller hon är i varje fall behäftad med något fel.
Det är en väl omhuldad myt bland troende att ateism bara är en annan tro. Det går liksom inte in att inte tro på ett visst fenomen innebär just bara det. Med det följer inget annat. Ateister har lika lite gemensamt med varandra som alla som inte dricker mjölk inte heller har något annat gemensamt. Däremot kan man vända på begreppen och se på varje ateist för sig och konstatera att några är liberaler, några är kommunister, några t o m fascister, några är egenföretagare, föreläsare, statstjänstemän, byggnadsarbetare osv. Ateister samlas inte i därför avsedda lokaler, har ingen/inget att tillbe, sjunger inga gemensamma sånger. Ateism förenar inte, ateism inspirerar inte, det är ett vakuum – INGENTING!
Som humanist tror jag på många företeelser men jag håller då isär ordets olika betydelser (se min kommentar i andra avsnittet nedan). Jag tror på den vetenskapliga metoden i betydelsen har tillit till; den finns ju, jag kan t o m ta på den i alla möjliga sammanhang och se resultatet av den. Samma sak med evolutionsteorin; den finns där, den forskas på och den bekräftas hela tiden. Tills någon med den vetenskapliga metoden lyckas slå hål på den och därmed för utvecklingen framåt.
När detta är sagt om ateisternas tro, då måste det också sägas, att vi får inte blanda ihop deras tro med den tro som Gud ger åt var och en som ärligt och uppriktigt vill ha med Gud att göra. Den tro, som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga.(11) Den tro som är en gåva från Gud och som innebär, att veta och att vara övertygad.(12) Den tro som i Bibeln kallas för ”hjärtats tro”(13) och som står i ett motsatsförhållande till vår mänskliga tro, som vi kan kalla ”huvudets tro”. Utifrån ”huvudets tro”så ifrågasätts och förnekas Guds existens, medan ”hjärtats tro” leder till en relation med Gud och en övertygelse om att Gud finns och om vem och hurudan Gud är.
Men det ska också sägas, att utifrån ”hjärtats tro” så påverkas och formas även ”huvudets tro” hos oss som kristna människor, och så upphävs mer och mer motsatsförhållandet mellan ”hjärtats” och ”huvudets tro” hos oss kristna. Detta som i Bibeln kallas för ”sinnets förnyelse” och ”själens frälsning” och som är ett mål för vår kristna tro.(14)
Det här var snårigt och ogenomtänkt. Verkar skrivet i all hast. Bength räknar upp en massa saker som vi tror på och missbrukar därmed svenska språket. Det gör han allt som oftast. Han har en helt egen svensk ordlista där tro på gud är samma sak som att veta att gud finns? Det går därför inte att debattera med honom på samma premisser som i andra debatter. Ordet TRO använder jag möjligen i tre olika betydelser: 1. jag tror (gissar) att det blir regn i morgon, 2. jag tror (litar) på det du säger och 3. jag tror på övernaturliga fenomen; mirakler, healing, akupunktur. Tro betyder alltså inte i något sammanhang VET. Jag tror inte att det är den 19 nov i morgon, jag vet det! Jag tror inte att huvudstaden i Norge heter Oslo, jag vet det.
Guds kärlek till ateister
Vi får inte glömma bort, att Gud älskar ateister, och det ska vi som kristna också göra, och gärna ha dem i vår vänkrets och bjuda hem dem till våra hem. Och vi behöver aldrig skämmas inför dem, för att vi är kristna och Bibeltroende, och vi ska alltid vara redo att ge dem tydliga och genomtänkta skäl för den tro vi har.(15) Även om de inte där och då accepterar våra svar och skäl. Men vi sår in ”frön” eller ”säd” i deras liv och personligheter, som längre fram kan bära mycket frukt.
Tack gode gud att du gjorde mig till ateist, säger Ricky Gervais. Bength kommenterade ödmjukhet tidigare; att påstå sig veta något om guds avsikter, vilja och lägga tillrätta hens tankar måste vara så långt från ödmjukhet man kan komma.
För mig personligen har kontakten och vänskapen med ateister varit och är både nyttig och berikande. Dels för att se och höra hur de tänker och resonerar, och dels för att järn ger skärpa åt järn; så skärper den ena människan den andra.(16) För mig som en övertygad kristen, så skärps jag upp i min kontakt och umgängelse med ateister, och min kristna tro och övertygelse bekräftas gång på gång. Och speciellt när kontakten och vänskapen bygger på en ömsesidig respekt, och då även när min kristna tro angrips och ifrågasätts. För det hör självklart till bilden, att så sker.
Jag känner igen motivet och har haft mycket roligt i olika debattsammanhang och, som sagt, framför allt lärt mig vad jag egentligen tycker och tänker själv.
Väl mött!
Bength Gustafsson