Som vit man, gammalsvensk i så många släktled jag känner till, döpt, konfirmerad och vigd en gång i kyrkan, söndagsskola, kristendomskunskap på schemat i folkskolan … är mina synpunkter naturligtvis ifrågasatta redan från början.
Som organiserad Humanist ställer jag med hela hjärtat upp på MR, religionsfrihet, det sekulära samhället och försvarar allas rätt att tro på precis vad som helst. Men jag förbehåller mig också rätten att kritisera ”stolligheter” och ogrundade påståenden om verkligheten.
Men efter att ha läst många kommentarer i olika trådar om för och emot slöjan kan jag inte låta bli, det kliar och jag saknar många perspektiv.
Någon skrev att slöjan är inspiration, kontakt med allah, självförtroende, frihet …
Någon annan förundrades över att det blir sån’t ståhej kring den tygbiten, man jämför med tanternas hucklen på öarna i Bohuslän, toppless … har inte sett någon kommentar om ”kortsen” på 60-talet.
Många kommentarer uttrycker indignation, brist på rättvisa, oförståelse osv. Andra vecklar in sig i teknikaliteter om vad slöjan egentligen står för, vad som står i koranen eller inte, invecklade resonemang … långa, långa … på hög intellektuell nivå om … ?
Ett perspektiv som saknas är tiden. Dels kom islam till 600 år efter konkurrenten kristendomen; vad betyder det om det betyder något? Dels är islam och andra främmande religioner relativt nya i vår kultur. Vi har ingen vana att leva sida vid sida.
Ett annat perspektiv – det politiska – är invandring och integration
– som inte har tagit hänsyn till människan evolutionärt. I ett historiskt perspektiv är det inte länge sedan en ölänning var en främmande figur i Vetlanda!
Sverige har erfarenhet av invandrade ”holländare” som hjälpte oss bygga kanaler, en kolossal utvandring på 1800-talet, finnar, ungrare och jugoslaver som arbetskraft och senare som flyktingar. Iranier och irakier var väl egentligen de första med en artskild religion? Men den stora invandringen för ett par år sedan blev ett problem inte bara numerärt utan också den stora kulturskillnaden. En skillnad som jag misstänker är för stor både för dom som kommer och dom som tar emot. Jmf ölänningen i Vetlanda. Det främmande är ett hot som inte lätt avfärdas med intellektuell information.
Några lyckligt lottade länder främst i västra Europa har mot kyrka och kung tillkämpat sig demokrati; allmän rösträtt, jämställdhet, välfärd, rättssäkerhet, individens frihet sammanfattade i MR. En ”organisk” utveckling som utvandrare tog med sig till Kanada och USA. Över tid innebar utvecklingen också en inskolning av den vuxna befolkningen på bred front. Ungdomen skolas demokratiskt i ett levande föreningsliv. Den kan knappast ersättas av SFI och snabbkurser i demokrati, jämställdhet och individuella rättigheter.
Är det så konstigt att människor, som skolats in i klanvälde där individen saknar de individuella rättigheter som vi är vana vid, där hederskultur innebär att jag hela tiden är påpassad av syskon, kusiner, farbröder osv, lurad in i ett ojämställt äktenskap, religös rättsskipning som bygger på TRO; alltså ett samhälle och en kultur ljusår från vår.
Eftersom ”alla” tycks vilja komma hit kan inte slutsatsen om att vi har kommit längre räknat i demokrati, jämställdhet … MR, vara helt fel.
Kan det vara en rimlig förklaring att skillnaderna helt enkelt är FÖR stora? I det sammanhanget blir slöjan; inte slipsen, inte högklackat, inte figurnära jeans, i sin mångtydighet en symbol som alla har synpunkter på? Den står ju på samma gång både för allt det som beskrivs i otaliga kommentarer OCH den himmelsvida skillnaden mellan våra kulturer. I det perspektivet blir det nästan naivt att förundras över vilket ståhej tygbiten ställer till med.
Slöjan försvaras och ifrågasätts, vi blir upplysta om slöjförhållandena ute i världen, någon blir så satans trött på att se hur hennes kropp än en gång blir ett slagfält osv. Det är beklagligt! Inga kroppar ska behöva vara slagfält.
Kan kvinnor från väst kräva motsvarande frihet i de uppräknade totalitära staterna eller måste de ta seden dit de kommer?
Är de kvinnor som kommer hit och bär slöja medvetna om att den provocerar, är främmande i vår kultur och att de har sin fulla rätt att avstå? Eller har de?
Sitter religionsfriheten i ett provocerande tygstycke, i att utnyttja en generös lagstiftning. De har sin fulla rätt, t o m grundlagsfäst, att visa sin tro men även det är i sig främmande i vårt sekulära samhälle. Vi pratar inte ofta religion, i synnerhet inte den egna tron.
Det är inte så länge sedan vi fick laglig rätt att inte tro. Det är alltså en tillkämpad rättighet. Likaså skilsmässan stat/kyrka även om det kom långt senare. I Sverige är religion en privatsak! År efter år har vi av externa bedömare utnämnts till världens mest sekulära land. Och mest demokratiska, mest jämställda, mest … Relativt sett och visst kan det bli ännu bättre!
Jag satt i panelen under en livsåskådningsdag i en högstadieskola när den närvarande imamen förklarade dels att islam har haft sitt ”me-too” sedan urminnes tider eftersom den muslimska kvinnan alltid varit skyddad mot mannens lystna blickar. En elev undrade om inte även kvinnor betraktade män med lystna blickar? Inget svar. Och dels frågade jag honom om slutsatsen då blir att grundproblemet är kvinnans skönhet? Han svarade: Ja! Eleverna applåderade.
Släng slöjan i protest!!!
Är det då så konstigt att den mångbottnade religionssymbolen slöjan i det offentliga rummet provocerar? I det perspektivet är ni välkomna att också ta seden dit ni kommit! Tro kan man göra hemma och i därför avsedd lokal.
Res er och kräv jämställdhet av era män! Ni har ett starkt stöd av civilsamhället.
Nu tänker några av er: Han har ju inte förstått ett dyft av vad religiös tro är! Och jag svarar: Ni har inte förstått ett dyft av vad en sekulär demokrati går ut på!