Finns gud? Ja, nej, nja … något finns väl?
Finns gud? Det korta svaret är naturligtvis Ja eller Nej. Annars förs den diskussionen vanligen på en högre intellektuell, akademisk nivå. Stora tänkares reflektioner, historiska debatter, teoretiska tolkningar av bibelpassager osv. Och samma debatt kan mycket väl avslutas på den lägsta av alla nivåer: Sån’t trams tror väl ingen på nu för tiden!
Ateisten finns inte längre
Benämningen ’ateist’ är omodern och har spelat ut sin roll. Själva ordet a-teist betyder ’utan gud’ eller ’gudlös’. Tanken att ”jag tror inte att gudar existerar” är ett lamt ställningstagande jämfört med ”jag är övertygad om att övernaturliga fenomen (inkl gudar) inte existerar”. I strikt vetenskaplig mening går det inte att bevisa guds existens (fullt bevis) och inte heller motsatsen. Om inte fullt bevis kan presenteras i en domstol kan två från varandra oberoende vittnen eller bevis väga lika tungt.
Om två, oberoende ’vittnesmål’ väger lika tungt som ett ’fullt bevis’ menar jag att det är bevisat att Gud i egentlig mening inte existerar utan är en mänsklig tankekonstruktion. Punkt!
Jag ser därför ingen anledning att definiera mig och min livsåskådning i förhållande till ’ingenting’ som är lika tomt som vakuum.
Friheten ligger i sanningen; det finns inget att ta ställning till! Problemet är bara att det inte finns någon benämning på den här ståndpunkten.
Verkligheten
Var finns orden som breddar förståelsen för diskussionen om guds existens. Lyssnade på en debatt mellan Vesa Annala och Christer Sturmark. De käbblar på en högre akademisk nivå; namedroppar författare, filosofer och tankegångar. De lägger tid på att försöka övertyga varandra om vad olika författare egentligen menar i sina böcker. Intrycket blir att det är en tävling i sporten ’debatt’, inte att hitta sanningen. Mycket långt ifrån vanligt folks föreställningsvärld.
Debatten lider av att den ena parten utgår ifrån att kristendomen och kristendomens gud är den enda rådande ordningen i världen. Intrycket blir att andra livsåskådningar, konkurrerande religioner och främmande traditioner är oväsentliga. Dom behöver man inte räkna med. Som om båda parter ignorerar det faktum att större delen av världen präglas av andra trosföreställningar. Varför presenterar inte Christer verkligheten som den enda sanna, ur logisk synvinkel den enda jämförelsegrunden värd att på allvar beakta. Verkligheten är lika tillgänglig för båda? Hur det faktiskt ser ut i världen!
För det första kan inte gud vara allsmäktig så som världen ser ut. Andra gudar råder uppenbarligen över gott och ont i den folkrika världsdelen Asien och i stora delar av Afrika enligt deras tro? De har egna trosföreställningar som dikterar både livsvillkor och moral. Mot den bakgrunden är det förmätet att debattera guds existens utifrån den begränsade, kristna världsbilden. Att livsåskådningsmarknaden, där religioner torgförs, består av en mängd små och några stora nischer, talar inte för en enda guds, snarare flera gudars, existens oavsett hans eller deras egenskaper. Kan de logiskt sett samexistera? Går det ihop med det kristna budskapet? Nej, det gör det inte!
Alla argument från den troende sidan bygger uteslutande på människors spekulationer. Det finns ju ingen substans i utsagorna! Ingen koppling till vare sig natur eller verklighet. De ÄR BARA MÄNNISKORS PÅSTÅENDE! Och det är ett obehagligt perspektiv; ett herrefolksperspektiv i spåren av imperialism och historiska maktfullkomligheter. Det är bara tragiskt att Christer debatterar på de troendes villkor. Så ser världen inte ut idag. Konfucius, Allah och alla de indiska gudarna har större inflytande än Kristendomen sammantaget har.
Vesa Annala representerar de hårdkokta och påstår som en självklarhet att gud är allting, alltets centrum, som vi måste förhålla oss till. Varför avfärdar vi inte den ståndpunkten jäms med fotknölarna? Varför förhåller vi oss överhuvud taget till en sådan befängd idé?
Solida bevis för att verkligheten finns
Det finns inga vetenskapliga bevis för att gud existerar, inte för någon gud. Men inte heller för att gudar INTE existerar. Dock är det den som påstår att något existerar som har bevisbördan.
Jag vill att vi skiljer på naturliga och övernaturliga fenomen. Gud hör till de övernaturliga, de som inte lämnar några observerbara spår efter sig. De går inte att mäta eller fotografera. De är subjektiva upplevelser, alltså motsatsen till objektiva.
Jag saknar den vardagliga reflektionen över guds existens. Vilka argument finns för och emot, argument som alla kan ta till sig, i ett normalt språkbruk, argument som inte kräver universitetsstudier för att förstå? Min lista är min och gör inga som helst anspråk på att vara fullständig. Den är ett inlägg i debatten och vem som helst kan ta för sig. Och vem som helst kan komma med förslag hur listan kan kompletteras.
Vi kan börja med en vanlig beskrivning av gud:
Gud är allsmäktig, allvetande och helt igenom kärlek
Ser världen ut så? Nej, verkligen inte! Naturkatastrofer, krig, epidemier, lögner, fattigdom, brott osv är ju raka motsatsen till bibelns löften. En sann bild av verkligheten som tyder på att gud inte finns. Eller i varje fall har han långt ifrån lyckats i sitt verk.
Du skall inga andra gudar hava jämte mig
Inte heller ser det ut så i världen? Det är en despot som talar! Kravet går inte ihop med MR och religionsfrihet, inte med demokrati, inte med fria individer, kritiskt och självständigt tänkande. Om vi tittar utöver världen så är gudsmarknaden lik bankvärlden; det finns några få stora och många små. Tyder det på att den kristne guden har lyckats, är allsmäktig? Nej, det är ju snarare så att ingen gud har lyckats. Det finns, och har funnits, tusentals gudar som konkurrerar om själarna. Religionskrigen i historien är en skamfläck. Religioners roll i dagens krig är också guds verk?
Nej, en utblick tyder uppenbarligen inte på att gud, inte någon gud, har lyckats i något avseende.
Global utblick
Många faktorer varierar oerhört länder, regioner och kulturer emellan jorden runt; utbildningsnivå, ålder, jämställdhet, inkomst, sociala skyddsnät, disponibla medel, social rörlighet, individualism, relationen medborgare/stat och religiös tillhörighet. I ett internationellt perspektiv är svenska medborgare extremister; vi lever i det mest demokratiska och mest sekulariserade landet på jorden. Det betyder att vår vardag kraftigt skiljer sig från de flestas vardagsupplevelser. En amerikansk vetenskapsman, som bodde i Skandinavien under ett halvår för att ta reda på vårt förhållningssätt till bl a religiös tro, rapporterade hem: Religion spelar ingen roll i vardagen här!
Som en jämförelse kan nämnas att i Afghanistan, Iran, Jemen, Malaysia, Maldiverna, Mauretanien, Nigeria, Pakistan, Qatar, Saudiarabien, Somalia, Sudan och Förenade Arabemiraten är det formellt belagt med dödsstraff att förneka gud.
Är det troligt att en intelligent skapare, därtill allsmäktig och alltigenom kärleksfull, skulle inrätta sitt revir så här? Verkar det förnuftigt att tro att det är sant? Nej!
Bibeln är guds ord
Bibeln är skriven av många olika författare, på många olika språk under lång tid. En del skrivkunniga, andra inte. Texterna är översatta i många led från de olika originalspråken till dagens språk inklusive latin. De olika texterna har sedan värderats av ytterligare andra människor som avgjort vilka som skulle ingå i bibeln och vilka som lämnades utanför. Alla ”böcker” är alltså inte med i ”böckernas bok”, bibeln. Dessutom finns alla de konkurrerande urkunderna; bhagavad gita, toran, koranen, …
Författarna sägs vara inspirerade av gud. De skall ha skrivit i trans s k autoskrift. Vad är det för skillnad på att skriva med inspiration idag, Mormons bok eller det som skrevs för två tre tusen år sedan?
Nej, bibeln är heller inget bevis för att gud finns.
Om gud i bibeln
Ett udda axplock ur Gamla testamentet: Gud uppfordrar ett folk att utrota ett annat och påbjuder att alla, även barn, skall dö? Gud anbefaller också att man skall spara alla orörda flickebarn och sen dela ut dessa tillsammans med får och fäkreatur till dem som varit med i striden.
Om en man samlat ved på sabbaten (söndagar) ska han stenas till döds. För en uppstudsig son som inte lyder trots tuktan gäller även här stening. Synen på kvinnan är också helt omöjlig. Om en man förgriper sig på en orörd flicka ska han böta till flickans far och sedan gifta sig med henne. Hon blir alltså dömd till livstid med en våldtäktsman. Brist på konsekvens och stringens.
Det finns en uppsjö av hemskheter i Gamla testamentet, så hemska att Lars Ringlander, präst i Svenska kyrkan, offentligt svarade på frågan vad han tycker om GT: – Det är så fruktansvärt att jag brukar bortse från det!
Talar det för att gud finns! Nej!
Frihet
Troende försöker sprida uppfattningen att Gud är högre, större och evig jämfört med människan som är liten och begränsad. Jag fattig, syndig människa bekänner inför dig, helige och rättfärdige Gud, att jag, som är född med synd, på många sätt har brutit emot dig.
Redan i ”ingången” tvingas man ner på knä, böja på nacken och i underläge lyssna till budskapet: – Du skall inte …, sex utanför äktenskapet är förbjudet …, för att på yttersta dagen dömas … osv.
Trycka ner, förminska, förnedra, ha kontroll över! Ingen religion jämställer kvinna och man. Religion är raka motsatsen till frihet, bygga upp, utveckla, utnyttja individens potential … är det en kärleksfull gud som ligger bakom detta? Islam betyder dessutom ’underkastelse’, inte ett dugg bättre. De har dessutom dödsstraff för den som lämnar religionen.
Ingen sund människa tror på den här undermåliga gungflyn. Nej, naturligtvis inte! Och ändå försvarar jag allas rätt att tro på precis vad som helst samtidigt som jag förbehåller mig rätten att kritisera alla oegentligheter och varna för fakta och konsekvenser. Som individuell tröst är det helt ok att tro på tomtar och troll, gudar och gudinnor men som underlag för samhällsbygge och lagstiftning har religionen inget att bidra med i det moderna samhället. Det är ett stadium vi för länge sedan har passerat.
Gud finns ju inte!
Gud och demokrati
Vid den tiden fanns inte demokrati. När bibeln skrevs var det en okänd företeelse, som successivt växt fram under historiens gång. Makten har förflyttats från överheten till menigheten. Kungar, kejsare och gudar fick ge med sig till förmån för en man en röst. Makten i samhället tillsätts och avsätts genom röstningsförfarandet. Religion och demokrati är oförenliga krafter – gudar går inte att rösta bort!
Vän av religiös ordning invänder naturligtvis då: – De går visst att förena! Det finns religion i alla demokratier.
– Visst, säger jag, men jag har aldrig hört talas om ett parlament som vaknat till sans och röstat bort gud p g a av dennes tillkortakommanden. Religion i dessa demokratier är i mer eller mindre en privatsak. Motsatsen är t ex Iran där prästerskapet styr i Allahs namn. Folk får visserligen rösta men det religiösa rådet har sista ordet.
Gud är verkligen ingen mysdemokrat!
Skaparen
Allt som finns runtomkring oss; klockor, bilar, hus, vägar, kläder, konstverk osv har skapats av någon som då är skapare. Därför är det logiskt att universum också skulle har en skapare, allt måste självklart vara skapat. Hur skulle det annars uppstå. Sannolikheten att slumpen skulle ligga bakom något så komplicerat som ögat och hjärnan. Detta motsägs av teorin om Big Bang; hur universum har utvecklats ur en ”uratom”. ”Bangen” beskrivs av forskningsresultat, man kan ”se” tillbaka i utvecklingen ända till delar av sekunder efter att det ”small”. Att livet behöver en skapare motsägs också av evolutionsteorin som beskriver hur livet har utvecklats ur en ”urcell”. Hur urcellen uppstod är fortfarande en olöst gåta men hur livet i alla dess former har utvecklats följer idén om evolution.
Den springande punkten är tid! Det har tagit långt mer än 4 miljarder år. Ingen press, inget prestationskrav, utvecklingen tar den tid som behövs och den riktning som fungerar. Det är öppet för kreativitet, enda kravet är att experimentet måste bygga på den genuppsättning som ligger i förra utvecklingssteget. Slumpen spelar en viss roll och ersätter tanken på avsikt. Arv i kombination med slump gör att vi inte kan förutse hur nästa utvecklingssteg kommer att se ut. Det är raka motsatsen till ”skapelse” som bygger på avsikt; att det skulle finnas ett mål och kunskap om kommande steg i evolutionen.
Människan beskrivs som skapelsens krona i bibeln. Men världen kommer att fortsätta utvecklas även efter människan. Av allt att döma är vi bara en mellanform i den riktigt långa perspektivet. Evolutionen kan idag inte förutses, bara att den kommer att fortsätta. Någonstans har jag sett att medellivslängden på en art skulle vara ca 4 miljoner år. Vi har hittills funnits i ca 200.000 år.
Förresten, om människan har funnits så länge och den kristne guden gav sig till känna först för 2.000 eller kanske 4.000 år sedan så kan man verkligen fråga sig: Varför valde han att avslöja sin existens så sent? Och varför bara för de kristna? Och varför i Främre Orienten och inte någon annanstans? Varför lät han sin skapelse leva i armod så fruktansvärt länge med epidemier, med tandröta, urskillningslös barnadödlighet och under villkor som ledde till en mycket kort medellivslängd?
Detta är istället fakta som mycket starkt talar för att gud/ar är skapade av människan. Olika gudar på olika ställen på jorden. Om inte har han misskrediterat sig själv så till den milda grad att ingen kan tro på fantasin om en allsmäktig skapare. Inga faktiska förhållande på jorden talar för att gud existerar. Han finns helt enkelt inte!
Finetuning
Världen är så finkalibrerad, så väl avstämd för att liv ska kunna finns på jorden, att avståndet till solen är precis det rätta och temperaturen i vår atmosfär visserligen är låg men nere på jordytan precis den rätta för allt liv runt omkring oss. Det är ett religiöst argument FÖR guds existens; han måste ju ligga bakom.
Det är bara det att universum inte alls är så väl inrättat och finjusterat. För det första så krockar galaxer, stjärnor exploderar och svarta hål slukar allt i sin framfart. För det andra är det fråga om en parentes i årmiljarderna. För sex hundra miljoner år sedan fanns inga förutsättningar för de avancerade livsformerna vi känner till idag. Förhållandena på jorden var från början snarare livsfientliga men har successivt förändrats. I takt med förändringarna utvecklades livsformerna.
Med en vetenskaplig blick på utvecklingen är det alltså livet som har anpassat sig till omständigheterna och inte tvärtom. Under den kambriska perioden ”exploderade” antalet livsformer. Explotionen varade i ca 100 miljoner år. Det fanns inga tecken på att utvecklingen så småningom skulle resultera i primater precis som det idag inte finns några tecken på vad som ska komma i framtiden.
Inte heller det argumentet talar för existensen av en skapare.
Bevisat eller sannolikt
T o m Richard Dawkins lär ha yttrat: ”Skulle någon presentera ett bevis skulle jag naturligtvis acceptera det!”. Och Christer Sturmark och de flesta Humanister. Men vad betyder uttalandet egentligen? Oreflekterat uppfattas det av många som om Dawkins et. al. då skulle behöva ge upp och bli troende. Tron skulle utropas till segrare och slaget skulle vara förlorat.
Tvärtom betyder det ju att vetenskapen fick rätt. Skaparen gick att fånga in; företeelsen går att iaktta, registrera, mäta, analysera osv på sedvanligt vetenskapliga manér. Det är inte ett övernaturligt väsen. Det var bara det att vi inte ”såg” fenomenet med våra sinnen, utan precis som i fallet med t ex ultraviolett ljus, riktigt höga toner eller Higgs partikel, behövde vi ett instrument, en underbar manick, för att ”se” skaparen på samma sätt som vi naturligt ser skapelsen.
Skaparen är inte längre TRO utan VET(EN)SKAP! En NATURLIG företeelse precis som allt annat. De krystade förklaringarnas tid är förbi. Religionsmotsättningarna upphör, maktanspråk i guds namn är inte längre giltiga, shia och sunni blir vänner; människan blev till sist FRI och HEL!
Någon som tror på den sagan? Nej, NATURLIGtvis inte!
Tröst
Många finner tröst i religionerna och det är helt OK så länge det inte begränsar min och alla andras rätt inte tro! Med upplysning följer opinionsförskjutningar, kunskap har framgångsrikt trängt undan tro på obevisade fenomen. Den processen kommer naturligtvis att fortsätta och fler och fler människor kommer att befrias från ett gissel.
Men just nu är krafter i sving som vill backa utvecklingen. De har uttalat att liberalismen var en parentes och att vi nu ska återgå till de kristna värdena (gäller Europa) och förlita oss på starka ledare. Här finns det uppenbarligen likheter mellan konservativa krafter i Europa och Islam med sin expansionspolitik parat med krav på teistisk statsbildning. Det är en oviss framtid!
Min egen slutsats
Med ovanstående som bakgrund, en ytlig betraktelse i den meningen att jag undviker akademiska spetsfundigheter, kommer jag fram till en väl underbyggd slutsats: Det finns inget gudsfenomen att ta ställning till! Genom historien och en blick ut över världen talar allt för att jag kan fortsätta att tro på ”sådant som det finns förnuftiga skäl att hålla för sant”.
Förnuftet säger alltså att gudar och religioner är mänskliga konstruktioner. Inget, absolut inget, talar för något annat. Det är bara styrkan i den religiösa övertygelsen som duperar människor att ta utsagorna på fullt allvar.
Det är ett faktum att kyrkorna i världen är förknippade med makt och politik; all religion är ursprungligen pådyvlad mänskligheten uppifrån. Kungar, kejsare, despoter, påvar och missionärer har dikterat villkoren över huvudet på folk.
Här hemma hade vi Nordisk mytologi; många gudar med var sitt ansvarsområde. Ansgar försökte förgäves övertyga Birka-borna om Kristi överlägsna frälsningsförmåga ett par gånger men han fick dra hemåt med svansen mellan benen; ingen efterfrågan! Cirka tre hundra år senare bestämde kungen att vi skulle bli katoliker! Makt och politik! Ytterligare några hundra år längre fram bestämde en senare kung, återigen över huvudet på folk, att nu var det politiskt lämpligt att vi blev lutheraner. Varje medborgare tvångsanslöts till den tron.
Efter tusen år med olika varianter av Kristendom har den satt sig även i Norden, blivit en tradition, en vana, en sedvänja. Osynlig finns den i luften vi andas så folk tror fortfarande på 2000-talet att de själva väljer att bli troende och därtill troende på tomma intet.
Sista reflektionen
I de troendes värld duger den subjektiva upplevelsen av att ha mött Jesus eller Gud. Upplevelsen i sig sägs vara så stark och överväldigande att den ”duger” som bevis: – Jag vet att Gud finns!
Jag som har hög tilltro till vetenskap kan naturligtvis avfärda resonemanget som: – Det är bara en subjektiv upplevelse och duger inte på något sätt som bevis för att gudar eller andra övernaturliga fenomen existerar i sinnevärlden.
Logiskt sett har jag samma rätt till påståendet: – Jag vet att Gud inte finns!
För det första gjorde jag seriösa försök under konfirmationstiden att få kontakt med Gud genom böner, jag bad kvällsbön. Men han tog inte chansen, han hörde aldrig av sig!
Med referens till ovanstående argumentlista hävdar jag att det är bevisat att Gud inte finns. Påståendet om motsatsen saknar all relevans. Det finns inga objektiva fakta som stöder förekomsten av övernaturliga fenomen och logiken talar sitt tydliga språk mot existensen.